Videon är inte längre tillgänglig
På Konstmuseet råder spänning, Chambertspänning. Allt sedan Norrköpings Konstmuseum för några veckor sedan efterlyste möbler och konst av Erik Chambert har människor hört av sig och väntat på att få visa vad de har i sin ägo. Dessutom lockade museet med att få den både granskad och värderad av två experter från Bukowskis, Eva Seeman och Andreas Rydén, som också regelbundet medverkar i SVT:s Antikrundan.
Och folk kom med stolar och bord, men oftast med fotografier på skrymmande möbler som de har hemmavid. Ett notabelt undantag var Leif Hjärtströms modulsoffgrupp med blåa dynor som upptog en icke föraktlig golvyta av den lokal som förr rymde biografen Harlekinen.
– 1966 ville jag ha en sådan här modulsoffgrupp till landet, vitlaminerad med blåa dynor. Jag talade om det med Erik Chambert, som jag kände lite grann, och han blev eld och lågor. Resultatet ser du här, en god kvalitet efter nästan femtio år, säger Leif Hjärtström och sträcker ut sig på fotografen Viktor Westins uppmaning.
Anledningen till att denna senmodernistiska möbel finns på Konstmuseet är för att den ska vara med i den stora Chambertutställning som invigs senare denna månad. Men det är fler som är intresserade. Eva Seeman har lämnat sitt expertbord.
– Erik Chambert var redan under 30-talet intresserad av modernistiska möbler och det här är en möbel som vi skulle vara intresserade av, säger experten från auktionsfirman.
Och när hon får höra att ägaren inom kort ska flytta till en mindre lägenhet stiger hennes intresse.
– Den här skulle passa perfekt på vår Design & Contemporary-auktion i november, säger Eva Seeman.
Experterna är sekonderade av Erik Chamberts dotter Maria Tarkpea, som har med sig inte mindre än tio välfyllda pärmar med dokumentation av faderns möbler.
– Här finns bara det som han själv ansåg vara det bästa han gjort, säger hon.
Många som kommer med bilder på hemmavarande möbler hamnar hos henne som genast börjar bläddra i pärmarna.
– Det där skåpet känner jag igen, jag har det i bakhuvudet, säger hon till en man som har bråttom tillbaka till jobbet.
Fem minuter efter det att han har avlägsnat sig, och efter att ett par gånger ha fått sin konsultation avbruten av mediernas framfusiga representanter, finner Maria Tarkpea en svartvit bild på ett likadant skåp i en av sina vältummade pärmar.
– Vad kul, säger hon. Det måste jag meddela honom, säger hon och granskar den mejladress han lämnat.
Hon tycker det är roligt att vårda och hjälpa till att spåra sin pappas verk.
– Innan min mamma Inga dog, det var 1994, sa hon: Maria ska ta hand om pärmarna, säger hon.
De flesta har kommit med möbler. Konstexperten Andreas Rydén är inte alls lika sysselsatt som sin kollega. Men Maria Tarkpea berättar för mig att jag i virrvarret har missat en höjdare.
– Det var en kvinna här som hade bilder på fyra av pappas målningar och de var bland de allra bästa han gjorde. de måste ha varit väldigt konstintresserade, säger hon.
Bland de första i kön var Carina Rubarth som ville försäkra sig om att ett barskåp i björk var gjort av Erik Chambert.
– Min farmor fick det i födelsedagspresent på 50-talet och nu ville jag veta om det var Chambert som har gjort det. Men de kunde inte säga det säkert. Fast det sägs så i släkten. Jag ska försöka ta reda på mera, säger hon.