Galleri Li ligger strax intill Skärkind kyrka, och ser hemtrevligt ut i aprilsolen. Även inomhus är det trivsamt, lite som att komma på besök hemma hos någon som råkar ha ett galleri i vardagsrummet. Vilket också i princip är fallet.

När jag kommer dit är förberedelserna för veckans köksbordssamtal, denna gång om böcker, i full gång. Man ska sitta mitt bland konsten, mitt bland Stina Hallgrens måleri och keramik.

Det är därför jag kommit dit, för att se utställningen Två Stinor. Parutställningen innehåller verk av ovan nämnda Stina Hallgren samt Stina Nilsson. Båda konstnärerna är baserade i Norrköping.

Artikelbild

| Stramt och behärskat. Målningen Cover Me av Stina Hallgren.

I det större första rummet finns Stina Hallgrens oljemålningar samt en del av hennes keramik. Målningarna varierar i storlek, från de allra minsta i Strange fruit-serien till de stora avlånga Red in Blue och Black in Yellow. Motiven är i geometrins tecken, där välavgränsade färgfält möter varandra.

Då och då gör sig det figurativa synligt, men drar sig ganska snabbt tillbaka igen.

Och allra bäst blir det när det är som allra stramast. Cover Me går i röda toner, men åt det stillsamma hållet snarare än det dramatiska och brinnande. Motivets kvadrater och rektanglar är mycket välkomponerade, och helhetsintrycket är en vacker enkelhet.

I keramikens dekor löses formerna upp något, och fungerar i harmoni med skålarna och vasernas former och material.

Artikelbild

| Jugend av Stina Hallgren, harmonisk keramik på Galleri Li i Skärkind.

I det inre rummet finns både orden och bilden hos Stina Nilsson. Hon visar målningar, text och grafik och drar i sin konst betydligt mer åt det figurativa; motiven är hämtade från naturen och människan.

Målningarna omges av ramar i kraftigt, obehandlat trä - något man kunnat klara sig utan. Bilderna försvinner en smula, stängs in lite för mycket. Innanför ramarna finns motiv av olika slag, men när jag går därifrån har särskilt målningen Ansikte fastnat. Den har något sårbart över sig, något som meddelar mig som betraktare att jag fått ta del av något mycket personligt.

Som besökare vinner man mest på att betrakta summan av Stina Nilssons olika arbeten: målningarna, de grafiska bladen, dikterna och böckerna. Då blir känslan en av att ta del av en bearbetning, ett avbildande och betraktande av omvärlden och självet. Understödda av varandra bjuder text och bild in till betraktning av konstnärens alldeles egna föreställningsvärld.