Det här var kriget som skulle göra slut på alla krig men som istället krossade en hel generation under sina brutala larvfötter och planterade draksådden till nittonhundratalets krigsförbrytelser.
I det neutrala Sverige kunde man ännu en tid sitta i sommarpaviljongen, läppja på sitt kaffe och tänka att den civiliserade världen var en förnuftigt inrättad plats, men också till våra kuster nådde svallvågorna från det stormande havet, någon gång på ett handgripligt och samtidigt nästan övertydligt symboliskt sätt.
I Riksarkivets årsbok, som i år har temat Första världskriget i svenska arkiv och innehåller ett dussintal artiklar skrivna av arkivarier vid Riksarkivet, Krigsarkivet och Landsarkiven, läser jag om kropparna från det stora sjöslaget vid Skagerrak som likt stumma vittnen om världens vansinne flöt iland i Bohuslän våren 1916. Kronolänsmannen i Sotenäs beskriver fynden i saklig ton: ”Omkring 20 år, något under medellängd, klen kroppsbyggnad, ljusa mustascher, mörkt hår”, lyder signalementet på ett av krigets okända offer.
Så småningom anlände till svensk mark också levande krigsvittnen, av vilka åtskilliga var amputerade, blinda, lungsjuka, sinnesrubbade eller på andra sätt märkta av sina erfarenheter. Mellan Trelleborg och Haparanda gick de så kallade invalidtågen med sin last av utväxlade krigsfångar. På ett fotografi ur Röda korsets samling syns en grupp uniformerade ryssar ta sina första stapplande steg på vägen mot friheten: samtliga i förgrunden är enbenta och hoppar fram på kryckor.
Kaffet skulle med tiden bli en bristvara och för arbetarklassen gällde detsamma för livets nödtorft. Våren 1917 utspelades hungerkravaller runtom i Sverige. ”Gif oss bröd, på endast ord lefver man ej” ropades det utanför rådhuset i Norrköping. Oroligheterna i staden kulminerade med plundringen av charkuteributiken ”Korf-Pelles” på Tunnbindaregatan. Med hjälp av arkivmaterial får vi följa några fabriksarbeterskor från Holmens väveri som deltog i aktionen. De var varken hårdhudade revolutionärer eller ens i den förvirrade situationen fullt ut medvetna om att det handlade om stöld snarare än om gratisutdelning av livsmedel, men dömdes likafullt till fängelse.
I skuggan av kriget ifrågasattes den nationalism, militarism och underdånighet mot överheten som lett fram till katastrofen. Med ord och bild som vapen deltog satirtidningen Naggen i uppgörelsen – en strid som också den satt spår i arkiven. En teckning visar en soldat som i knäböjande ställning fastnat i ett taggtrådshinder. Bildtexten citerar en rysk folkvisa: ”O, moder, moder, varför föddes jag!”
En del av artiklarna i Riksarkivets årsbok är knastertorra arkivguider, andra lyfter fram det mänskliga ur luntorna, men alla har de något att berätta om vår historia. Etthundra år efter det att världskrigets ande först släpptes lös ur storpolitikens flaska kan man undra om mänskligheten någonsin helt kommer att lyckas trassla sig ur den där taggtråden.