Bildbiografier är nog inte genren på modet bland böcker. Tänka sig att som Pia-Kristina Garde ägna 35 år åt att samla ett bildmaterial, forska och samtala med människor som kände Karin Boye, och i stället för att skriva en diger, tjock biografi göra en bok som är som ett fotoalbum! Varje uppslag pryds av en bild med en kort kommentar, och sammantaget bildar de en rättfram och osminkad berättelse om Karin Boyes liv fram till hennes självmord 1941.

Kommentarerna stöds av en självbiografisk text som Boye skrev och som överlevde utrensningen och brev och andra texter som alltför öppenhjärtigt visade att Karin Boye var bisexuell.

Uppfriskande udda är det, och en tanke går till förläggaren Jonas Ellerström som utan att snegla ängsligt på målgrupper och marknad följer sitt hjärtas utgivningsbeslut. Så har han också berikat svensk bokbransch i 30 år.

Men - tillbaka till boken.

För den som är fascinerad av Karin Boyes liv och öde ger den en uttömmande berättelse. För den däremot som vill ha mer av Karin Boyes litteratur får läsa den parallellt.

Karin Boyes liv är i grunden en tragisk historia. Hur hon försöker passa in, hur hon tidigt genomgår andliga kriser, hur hon försöker bota sin sexualitet genom psykoanalysen och hur hon många gånger söker självmordet som utväg.

Inte minst hur Boyes partner, den från nazityskland hitflyttade judinnan Margot Hanel, blir övergiven efter Boyes död och själv väljer att ta sitt liv.


Men som Pia-Kristina Garde berättar så levde Karin Boye ett tudelat liv. Vänkretsarna var separerade i de som accepterade hennes sexualitet och de som inte gjorde det. Bilderna från hennes fria liv tillsammans med Margot Hanel är inte så många, men Garde berättar att Boye och Hanel levde sju åtta år som också präglades av fest och glädje.

Det är inte litteraturhistoriens standardberättelse om Karin Boye. Pia-Kristina Garde ger nya insikter med sin bildbiografi.