I förra veckan rapporterades det att Sovjetunionens siste ledare, Michail Gorbatjov, hade avlidit. Det visade det sig vara falskt och det var inte första gången. Den 82-åriga Michail Gorbatjov, mannen bakom perestrojka och glasnost, misstänker att bakom de återkommande rapporterna om hans frånfälle finns politiska motiv. i dagens Ryssland skulle Gorbatjovs död bli ett propagandatillfälle för en Putins alltmer auktoritära och nationalistiska regim. I Ryssland skulle Gorbatjovs död splittra nationen på samma sätt som Thatchers gjorde i Storbritannien tidigare i år. Med den skillnaden att de som verkligen hatar Gorbatjov och hans politiska gärningar skulle få större och friare spelrum. Hur kunde det bli så?

Svaret på den frågan kan gott sökas i Svetlana Aleksijevitjs nyutkomna Tiden second hand. Som är den femte och avslutande delen i hennes stora projekt Utopins röster. Det är en undersökning av sovjetmänniskan, människorna som levde i det väldiga och vådliga samhällsexperiment som var Sovjetunionen. Reportern Svetlana Aleksijevitj har rest i det forna sovjetimperiet, mött människor, frågat efter och lyssnat till deras historier.

Här börjar det med vittnesmål från människor som vid nyheten om kuppen reste till Moskva för att försvara Gorbatjov och den bräckliga demokrati han givit utrymme för. I dag är de fortfarande stolta över sin insats men tveksamma till hur avgörande den var. Hursomhelst så innebar kuppen, slutet för både kuppmakarna och Gorbatjov. Istället kom Jeltsins administration och den väldiga, chockartade upplösningen av Sovjetsamhället med utdelning, utförsäljningar och rena övertaganden av sovjetsamhällets tillgångar. De som fortfarande försvarar kuppen, ser den som ett avgörande nederlag för det starka Sovjet och övergången till det svaga Ryssland.

Artikelbild

| Reporter och författare. I omkring 30 år har vitryskan Svetlana Aleksijevitj intervjuat människor i det forna Sovjet. Numera lever hon i exil, i Frankrike.

Många människor förlorade sitt hemland, det de hade lidit och dött för. Deras liv tycktes plötsligt alldeles meningslösa och de var illa rustade för det värderingsskifte som uppstod när det återuppståndna Ryssland skulle tillämpa marknadsekonomi och demokrati.

Svetlana Aleksijevitj, reporter och författare, sammanfogar sina intervjuer till en kör av röster. Själv anser hon att hennes verk är romaner, och att hennes kompositionsmodell är symfonin. För mig rör hon sig i samma gränsland som RyszardKapuscinski och Hanna Krall. Och varje berättelse som hon samlat rymmer en stor rysk roman. Men i Tiden second hand förekommer också brottstycken, repliker sammanställda i ett kollage. Två smakprov:

"På tv såg jag herr Polonskij. Han frågade "är du miljardär? Inte? Då kan du dra åt helvete!" Jag tillhör dem som herr oligarken tyckte borde dra åt helvete. Jag kommer från en alldeles vanlig familj: far är alkis och mor jobbar på ett dagis och tjänar nästan ingenting. Vi betraktas som skit och sopor. Jag brukar gå på olika möten med patrioter, nationalister...Jag lyssnar. När tiden är inne är jag säker på att någon kommer vilja ge mig ett gevär. Och jag kommer att ta emot det."

Och:

"Hur det är där borta i huvudstaden? det är ju hundra mil till Moskva härifrån. På teve ser vi hur de lever i Moskva, det är som på bio. Putin och Alla Pugatjova känner jag till...meningen av de andra...Där har de möten och demonstrationer...Men här lever vi som vi alltid har gjort. Vare sig det är socialism eller kapitalism. Om det är 'vita' eller 'röda' spelar ingen roll. Man måste vänta på våren. Så att man kan sätta potatisen...".

Uppgivenheten och vreden är det man hör i Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand. Tiden har gått ett varv runt, och det är som om Sovjet lever kvar fast inte finns på kartan längre. Senare kommer de övriga delarna i Aleksijevitjs Utopins röster, närmast den fullständiga versionen av hennes genombrottsbok Bön för Tjernobyl. Men jag anar ett nobelpris redan nu för detta mäktiga verk.