Ingredienserna bäddar för en riktig pangroman. Istället har det blivit en olidlig historia med oändliga, unkna turer mellan kontrahenterna, skrattretande karikatyrer istället för levande porträtt och dessutom oförlåtliga logiska luckor. Då hjälper det inte att man stundtals matas med levande tidsfärg, som till exempel glimtar av den hysteri Jack Uppskäraren orsakade, närkontakt med konstnären Dante Gabriel Rossetti och dennes dramatiska liv eller detaljinformation om hur tjänstefolket gick till väga för att rengöra allt, från stövlar till kristallkronor.

 

Det är uppenbart att journalisten, litteraturkritikern och den goda essäisten Ulrika Kärnborg borde hållit fingrarna borta från skönlitteraturen.

 

Så här kan till exempel hennes beskrivningar låta. Denna gäller en kokerska: "Hennes näsa var lång och röd och längst ut hängde en liten droppe."

 

 

Hanna är portförbjuden av sin far. På sidan 35 understryks detta i passusen "Efter alla dessa år vågade hon inte ens tänka på att återvända till hemmet". Medge att man blir förbluffad när man redan på sidan 36 kan läsa: "Två gånger fick Hannah gå hem och dricka te med de sina." Den sortens logiska kullerbyttor är direkt pinsamma.

 

Bokens namn Myrrah syftar på slavinnan i Byrons drama om kung Sardanapalus. Hennes och kungens kärlekssaga blir en parallell till Hannahs och Arthurs.

 

Ulrika Kärnborg har försökt att skriva om underkastelse och övertag. På en fotoutställning i Stockholm 2004 mötte hon Arthur och Hannah öga mot öga. Band annat såg hon en bild av Hannah Cullwick med en slavkedja om halsen men likväl utstrålande kraft och okuvlighet.

 

Romanen handlar om den livslånga bindningen mellan herreman och tjänsteflicka.

 

Arthur är misslyckad advokat och medioker poet som för anteckningar om kvinnliga arbetare i eländiga förhållanden. Två saker står i hans fokus: Det kraftfulla hos kvinnorna och smutsen som präglar dem. Som psykologisk förklaring till hans fascination anges amman som var hans hela värld tills han blev tre år.

 

Hannah är dotter till en fattig fylltratt. Redan som barn utskiljer hon sig genom sitt stolta utseende och sin förmåga att hugga i med glatt mod.

 

 

De båda möts på hennes 21-årsdag. I deras perversa pardans, där hon smetar in sig med sot, accepterar och njuter av att bära den rostiga järnkedja han lägger om hennes hals och slutligen väljer att sova i hans kök när de sent omsider blir äkta makar, är det hela tiden hon som är den förande. Förnedringen når henne inte.

 

I romanen figurerar också andra kvinnor som väcker Arthurs intresse. Kärnborg låter hans veliga obeslutsamhet och ljumma sexualitet prägla relationerna med dem såväl som med Hannah.

 

Det här kunde, som sagt, blivit en intressant och spännande roman. Inte minst för att den utgår från ett källmaterial som innehåller både text och bild. Och dubbelmoralens viktorianska England bär i sig en kittlande potential. Nu blev det istället en fadd soppa. Synd!