Det här är en fotoutställning som många fotografer hatar. Bilder, som i sig inte säger något och inte heller tekniskt sett är särskilt bra. Fotografi som kräver en förklarande kontext. I ord, inte i bild. Kort sagt: Ilkka Timonens fotografi är idébaserad konst.

Hans självporträtt finns i det så kallade KSM-labbet, det lilla rummet bakom restaurangen på Stadsmuseet. Rummet används som en scen för studenter vid Campus, och Ilkka Timonen är en 49-årig konstnär som för närvarande läser masterprogrammet i konstnärlig gestaltning.

På en bild ser man honom sittande i ett mycket spartanskt möblerat rum med jackan i knäet som var han där bara för en kort väntan. I en annan har han nedre halvan av ansiktet skymt, och tycks fixera betraktaren med blicken lyft ovan glasögonbågen. På en tredje ser man honom i en toa-
lettspegel men merparten av bilden visar den halvöppna toadörren. Och i en fjärde ser man bara en del av Ilkka Timonens nakna bröstkorg, axeln, lite av överarmen.

Vad är nu meningen med detta? Ja, för att ta reda på det får man läsa utställningens vidhängande text som är en reflektion - med stöd av citat av bland andra Roland Barthes, Adorno och Susan Sontag om loggbilden. Bilden vi tar eller väljer representera oss själv till exempel på Facebook.

Mediet är egentligen en utställningshall för bilder, som enligt Timonen ligger mellan passbilden och det konstnärliga självporträttet: ett sätt att själva välja vår image.

Kan det sägas bättre?

Ja. Och framför allt
i bild.