Att vakna under småtimmarna av att grannen spelar hög musik är knappast ett ovanligt fenomen. Inte är det heller särskilt skrämmande. Men när Colombe hålls vaken natt efter natt, och dessutom börjar urskilja hotfulla meddelanden i låttexterna, får situationen ett helt annat allvar och blir snabbt ohållbar.

Colombe har nyligen flyttat in i en perfekt lägenhet med sina söner och sin mansgris till man. Maken är dock ofta bortrest med jobbet - åtminstone är det vad han säger till Colombe - och det är under de ensamma nätterna som grannen ovanför ansätter henne med sin brölande musik. Grannen, som är en omtyckt läkare, gör sig dock onåbar och ignorerar Colombes klagomål. Till råga på allt är det ingen
i hennes omgivning som tror på henne - inte ens maken - och hon sjunker snabbt ner i en personlighetsförändrande desperation som lika mycket kommer sig av sömnbristen som av hoten och hjälplösheten. Hon går från att ha varit tyst och självuppoffrande till att bli en djärv hämnerska.

Men vad är det egentligen som sker? Inbillar hon sig allt, eller försöker verkligen grannen att driva henne till vansinne? Även som läsare tvekar man, och det är bland annat det som gör boken till en riktigt kuslig thriller. Colombes granne är en romantiserad studie i vad som sker med en människa när hon utsätts för psykisk press från flera olika håll på samma gång, och den är mycket trovärdigt utförd.

Vi leds in på sidospår
i form av Colombes arbete som spökskrivare, hennes självutplånande livsstil och makens allt vidrigare oförskämdheter. Det gör den annars ganska smala intrigen fylligare och tydliggör att alla element i våra liv faktiskt hänger ihop.

Tatiana de Rosnay har redan gjort sig ett namn
i Sverige, främst med den filmatiserade bästsäljarromanen Sarahs nyckel. Colombes granne är inte en lika känslomässigt stark läsupplevelse, men den har definitivt sina kvaliteter som ryslig underhållning.

Du kommer att ha svårt att lägga ifrån dig boken innan den är slut, och ännu svårare är det att släcka sänglampan ...