Har du fördomar om fransmän? Jag tänkte väl det.
I den franska romanen Nathalie - en delikat historia får vi igen för allt vi har sagt.

Bästsäljarförfattaren David Foenkinos känner den svenska kulturen ganska väl, och gör en inte särskilt smickrande personifiering av den i den löjeväckande karaktären Markus.

Markus är intetsägande, töntig och gör inget väsen av sig - åtminstone är det vad hans franska arbetskamrater tycker om honom fram tills han mot all förmodan börjar umgås med företagets vackraste och mest svårflirtade kvinna, Nathalie.

Nathalie, som är bokens verkliga huvudperson, är en ung änka. Efter bara några års äktenskap omkommer hennes livs kärlek François, och hon stänger in sig i en bubbla av känslomässigt avståndstagande som det alltså krävs en bortkommen svensk för att ta hål på. Den bubblan brister med besked då Nathalie plötsligt ger Markus en kyss. "Det kändes fruktansvärt orättvist att kyssen kunde vara en impulshandling för henne, när den var helt ovärderlig för honom."

David Foenkinos har skrivit en humoristisk och rar historia om två omaka själar som oväntat tar fram det bästa hos varandra. Han berättar den metodiskt och utan omsvep. Man flyger fram på hans lättsamma språk, kanske lite väl hastigt.

I den inledande delen föser Foenkinos in oss i en övertydligt lycklig period i Nathalies liv, som sedan punkteras då han tar livet av François.

Inget av det är dock särskilt engagerande i och med att berättarstilen inte låter intrigen tränga in. Det blir en krock mellan tragedin och försöket till komik där ingen sida drar det längsta strået.

Idel klyschor radas upp, alltifrån hur buffliga höga chefer kan vara till hur kontorskollegorna skvallrar vid kaffeautomaten - och det är alltid den snälla killen som vinner i slutändan.

Men just det stör mig inte. Berättelsen i sig är tillräckligt söt och väl sammanhållen för att jag ska ha överseende med det.

Romanen har även filmatiserats, med Audrey Tatou i huvudrollen. Det boken tappar i känslomässigt engagemang tar lyckligtvis filmen flerfaldigt igen.