Fotostudenter om etnicitet

Konstkritik För många av eleverna blev projektet en störtdykning in i något som inte går att definiera på ett självklart sätt.

Etnicitet är ett av Arbetets museums kärnämnen och det återkommer i fotoutställningen Define me.

Elever vid den tvååriga fotoutbildningen på Gamleby folkhögskola – eller Yrkeshögskolan Fotograf för reklam och magasin, som är den officiella benämningen – ställdes inför utmaningen att tolka begreppet.

I går var det pressvisning inför vernissagen på lördag och på plats fanns utbildningsledaren Mattias Wallin, Kiia Valavaara och Emmi Roosling.

De två sistnämnda hör till de 23 studenter som ställer ut.

För många av eleverna blev projektet en störtdykning in i något som inte går att definiera på ett självklart sätt.

– Det var bland det första jag fick göra när jag började på skolan, säger Kiia Valavaara och förklarar att ämnet har en närmast oändlig mängd ingångar.

Hon visar ett kvinnoporträtt som har titeln Tusen tranor.I handen håller kvinnan en papperstrana, vilket anspelar på en japansk legend och går ut på att den som vikt tusen tranor får sin högsta önskan uppfylld Fotografiet ingår i ett större arbete och berör frågor som lika värde, mänskliga rättigheter och gemenskap. Något som kan åstadkommas om så många som möjligt går ihop och viker dessa papperstranor.

Mattias Wallin berättar att utbildningens syfte är att ge en så bred kompetens som möjligt. Efter examen ska man kunna klara av de uppgifter man ställs inför – reklamuppdrag, dokumentärfoto och annat.

Emmi Roosling vill gärna ägna sig åt modefoto. Inte minst för att påverka attityderna i branschen, men etnicitet är också något hon funderat på långt innan den aktuella utställningen.

En av hennes bilder föreställer en lång rad uppställda män. Den ingår i diptyken A vicious cycle och understryker hur normerna rättar in de flesta av oss i ledet.

– Jag har varit ute efter att problematisera de normer som omger "vithet" och tidigare talades det mycket om kränkta vita män. Men under arbetet har jag insett att också jag är en del av normsystemet, säger hon och förklarar att det också är skälet att hon inte valt att fotografera en grupp som hon inte tillhör.

Kameran är ett maktmedel som kräver försiktighet.

– Det är viktigt att man har en öppen idé och att man inte försätter människor i olika positioner och då är det lättare att närma sig något man är del av själv, säger hon.

Uttrycken skiftar, liksom de tekniska tillvägagångssätten. Man finner exempel på collage, 3D-bilder och iscensättningar som understryker det bärande temat. Något som förmodligen antyder skolans inriktning på reklamfotografering, men Emmi Roosling förklarar att genregränserna inte längre är så tydliga.

– Nästan alla reklambilder har idag inslag av konstnärlighet, vilket gör det möjligt att ställa ut också i sådana här sammanhang, säger hon.

Utställningen pågår till den 8 juni.

 
 
  • MEST LÄST PÅ NT.SE