Gamla teatern öppnade sina dörrar och spelade upp Silverringen. Huvudrätt var Ivar Hallströms tonsättning av Jules Barbiers och León Battus text, här i svensk tappning av Martina Troilius. Denna operett har en speltid på trekvart och är tillägnad prins Oscar.

Operetten, eller snarare tablån, är en tunn förvecklingshistoria där kaka söker maka och alla får rätt partner på slutet. Det är tre sångare som medverkar och lika många musikanter i diket.

Iscensättningen doftade elevuppsättning och jag hade med all rätt förväntat mig mer av Akademien än detta. Med åren har man blivit bortskämd och åker gärna till Vadstena med högt ställda förväntningar. Silverringen bjuder på inga som helst dramatiska höjdpunkter och den Hallströmska musiken håller inte. Saknade alla de färgnyanser som en orkestersättning kan tillföra.

Scenerierna är platta och till brädden fyllda av schabloner vilket lockade till fniss. Sångarna stod oftast stilla och sjöng rakt ut mot den välfyllda teaterlokalen. Saknade något som kunde fånga mitt intresse.

Ändå kom de unga sångarna mer till sin rätt i denna andra del av kvällen. Alexandra Büchel glittrade med sin sopran i yviga svängar, Annastina Malms mezzo var laddad med en truligt komisk ådra medan barytonen Oskar Olofson har en fin stämma som lovar mera.

Före paus en konsert på fyrtiofem minuter där inslagen på skilda sätt hade anknytning till Bernadotterna. Pianisten Magnus Svensson har rotat i Bernadottebiblioteket och funnit musik av och för svenska kungligheter. Här samsades vokalmusik av Adolf Fredrik Lindblad och Wendela Hebbe med charmig instrumentalmusik av Hermann Berens. Naturligtvis var prins Gustav och prinsessan Eugénie representerade.

För att liksom säkra Bernadottemat i denna uppsättning, omfattade programhäftet även ett släktträd med en linje från Karl XIV Johan till den östgötska hertiginnan, prinsessan Estelle.

Den konsertanta inledningen sökte binda samman de olika inslagen och peka framåt mot operetten efter paus. Men tråden var rejält skör och de medverkande tilläts balansera på slaka linor. De hade varit värda ett mer enhetligt och gediget material.

Pianisten Magnus Svensson, som har en rejäl meritlista, har inte bara arrangerat den Hallströmska musiken utan medverkade även i diket på hammarklaver. Hans insats var imponerande och tillsammans med Liana Svensson på violin och cellisten Kevin Kirs Verstege skapade de en känsla av musikalisk salong.