Fri hand
The Word läggs ned
På sommaren läser man på fri hand, och skriver likadant. Sommarens noteringar är skrivna med fri hand.
I början av juli drabbas jag av en tråkig nyhet: den engelska tidningen The Word kommer med sitt sista nummer.
De senaste fem sex åren har jag långsamt blivit beroende eftersom den visat att tidningar verkligen kan vara smarta, läsvärda och underhållande. Men snart är dess saga all.
För få annonsörer uppges vara den avgörande orsaken, och konkurrensen på marknaden bland brittiska musiktidningar är hård. Men The Word
handlar, till skillnad från exempelvis Mojo och Uncut, om mer än bara popmusik.
Jag gick ner i källaren och grävde bland gamla sparade utgåvor. 2007 firade man 50 nummer och chefredaktören Mark Ellen skrev om tidningens fundament: "The bold, fanciful, wildly idealistic thought behind it was simply that: somewhere out there was an assembly of souls who felt the same way we did about magazines, about music and entertainment, about life and the world in general (...) And we also felt old enough - and sufficiently secure in our tastes and beliefs - to resent the fact that virtually all entertainment coverage is aimed at 25-year-olds written by people pretending to be 25 about something 25-year-olds are supposed to consider fashionable."
Så är det. Det finns medelålders människor, företrädesvis män, som växt
upp med och som fortfarande tycker att det är kul och viktigt med ny musik, nya filmer och nya böcker men som vill läsa mer
än samma text en gång till om något nytt fenomen som antas intressera en målgrupp som den som skriver om den varken tillhör eller vet någonting
om.
(Jag antar att det är denna princip som styr stora delar av DN Kultur, till exempel.)
Jag har alltid läst den här typen av tidningar om de så har hetat Schlager, POP, Sound Affects eller The Word.
Tidningen The Word visade också hur man
skapade en välmodererad och civiliserad blogg på nätet för läsare där trådarna var alltifrån triviala till existentiella. Diskussionerna har böljat där sedan nedläggningsbeskedet kom. I dag stängs sajten ner men några entusiaster arbetar för att skapa en arvtagare.
Nu går jag för att kolla om sista numret har nått Sverige.
Vila i frid, The Word.