Böcker och vandringar hör ihop. Språket, liksom själva livet, befinner sig i ständig rörelse, men låter sig ändå hjälpligt fixeras inom givna ramar och pärmar. Danske Morten Søndergaard tematiserar gåendet i diktsamlingen Ett steg i rätt riktning, en bok som gavs ut på danska år 2005 och som nu i Jonas Rasmussens säkra översättning introducerar Søndergaard på svenska. Och för att få avdelningen ordvitsar avklarad med en gång (!) ska det sägas att temat är högst gångbart (!), rentav något av en poesins promenadseger (!).

Boken är indelad i fyra avsnitt. Första delen är en mycket spänstig och ordvig exposé över livets olika stadier, ur både ett individuellt och ett större, allmängiltigt perspektiv. Tempot är högt, tonen och träffsäkerheten väldigt roande. Dikten skyndar framåt, snavar och faller, reser sig och börjar om och fortsätter att
gå på med tvära kast och underfundiga vändningar.
I Nattblogg, bokens andra avdelning, skruvas såväl tempo som tonfall ned avsevärt. Här möter vi korta, dagboksliknande kommentarer från ett diktjag som just genomgått en operation. Tankarna kretsar kring den egna existensens villkor och vedermödor, vardagliga och personliga ögonblicksbilder varvas med storpolitiska skeenden som flimrar förbi, litterära lämningar som dröjt kvar.

Som pendang återfinns diktsamlingens avslutande del Dagblogg, som är skriven på samma sätt men i ljusare sinnesstämning. Sjukdomen var inte så allvarlig som befarats; diktjaget ”grymtar som en epikureisk gris”.
Mellan dagboksbladen finns en längre svit om Orfeus och Eurydike, överflyttade till nutidens Köpenhamn och Neapel. Kärlekens slits mellan myt och modernitet, urtida föreställningar och uppkopplad urbanitet. Och underjorden ersätts tillfälligt, och fyndigt, av det unga och eviga parets inträde i 10 000-metersklubben.
Søndergaard visar onekligen upp ett brett register. Ena stunden lågmäld och eftersinnande, närmast elegisk, nästa gång lekfull och snabbfotad. Personlig, politisk, poetisk: Ett steg i rätt riktning är en titel som bär syn för sägen.