Kommer ni ihåg Teenage Depression, Anarki & Kaos och Skabb?
Peter Kagerland har spårat upp musiker i föga kända punkband, varav ganska många har blivit överraskade att någon har kommit ihåg dem.
- Det behövdes inte så mycket för att man skulle sticka ut på den tiden: en skinnpaj, några badges, röda byxor eller kort hår. När tuppkammarna kom tappade jag intresset.
I tio års tid har han på sin fritid skrivit historien om den svenska punken eller, om man ska vara noggrann, de band som startade i slutet av 70-talet var punk eller hade anknytning till punken. Slutprodukten, boken Ny våg komplett med 500 bandbiografier och en cd-skiva med sällan hörda låtar, har precis kommit från tryckeriet och släpps under augusti.
- Jag var i rätt ålder när punken kom, jag hade sommarjobbat och hade pengar att köpa lite skivor och från det var steget inte långt till att bilda ett band, och från det var steget inte långt från att spela ute och arrangera konserter, säger han.
Alla dessa steg togs i Linköping. Peter Kagerland spelade i olika band och var aktiv i föreningen Rock d’Amour. Senare började han arbeta för föreningen Kontaktnätet som samordnade Sveriges rockföreningar.
- Så jag hade ju ett bra kontaktnät när jag och Mats Jönsson, sångare i Attentat, kom på att vi skulle skriva punkens historia visste vi som tur är inte vad vi gav oss in på.
Peter Kagerland blev så småningom ensam om projektet även om han har tagit hjälp av strategiskt placerade gamla punkare som skildrar utvecklingen i olika landsändar. Vad boken Ny Våg ändå visar är hur stor punken ändå var.
- Att köpa svensk punk kändes viktigt. Jag köpte så många punksinglar jag kom över. Sedan har jag ganska vida definitioner, säger Peter Kagerland och pekar för säkerhets skull på omslaget där man i underrubriken kan läsa Ny Våg handlar om svensk punk/new wave/synth.
- Men det var inte så noga med gränserna. Lustans Lakejer var ett synthband men i början gjorde de covers på Heartbreakers. Punk finns där man minst anar det. Jerry Williams kompband Roadwork gör en 34 sekunder lång punklåt på sin skiva. Och Unos Kanoner var ett proggband men gör man en låt som heter Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna så platsar man i den här boken, menar Peter Kagerland.
Punken var viktig för många av de som var med. Trots att den var kortlivad var den ett viktigt steg till att bli vuxen. I punken föddes författare (Mare Kandre), förläggare (Jonas Ellerström), journalister (Jan Gradvall) och åtskilliga som skulle ägna sig åt musik, på scenen eller vid sidan.
- Jag är fortfarande punkare i hjärtat. Jag ser saker på samma sätt som då. Numera lyssnar jag på annan musik, också men ibland kan man ana lite punk där, säger Peter Kagerland som numera jobbar som fritidspedagog i Norrköping.
Lite mer utrymme ges åt Linköping än Norrköping. Men Norrköping var aldrig någon större punkstad. Peter Kagerland har - med några undantag - utgått från band som släppte minst en singel eller någon låt på samlingsskiva mellan 1977-1982.
- IQ 55 i Linköping gjorde en singel och det smittade av sig. I Norrköping fanns Snagg, Åskådarna och Paragraf Pop. De sistnämnda var väl aldrig något punkband. Så fanns Aggressiva Kostymer som jag såg flera gånger, säger han.
I boken gör Per Dannefjord också en liten sociologisk undersökning av punkrörelsen. Han finner att den till stora delar var en medelklassrevolt.
- Visst var det så för många. Jag var inte arg på riktigt. Och i Sverige fanns inte samma problem med arbetslöshet och klasskillnader som i England.
Punken har kommit att leva vidare, musikaliskt såväl som i mentaliteten.
- Den här boken är inte enbart tänkt som nostalgi för dem som var med från början utan den är också för punkare i dag som vill ha koll på historien. Men den här boken hade nog inte kunnat göras om tio år. De flesta punkare är 60-talister eller födda sent 50-tal. Freddie Wadling är över 60 nu. Snart är det ingen som minns, banden som jag intervjuade minns knappt själva hur det var.
Med bokens förstaupplaga följer också en cd med 33 tämligen bortglömda punklåtar. Här finns klassiska punkband som Straitjackets, The Pain och Docent Död.
- Docent Död var väl inget punkband, dom gjorde väl bara en punklåt Sven Jerrings röst. Och så den här, Gud e gay.
Punksinglarna pressades i små upplagor, spelades ofta in under små omständigheter och fick begränsad spridning. Det gör att de i dag är samlarobjekt och betingar priser som punkarna aldrig kunde drömma om. Men Ny Vågs bonusskiva är - hur man än ser på saken - kulturhistoriskt värdefull.
- Glos låtar är inspelade i studio för deras enda lp, det var ingen som mindes att dom fanns och nån annan låg på nåt gammalt DAT-band som inte ens bandet själv har hört, säger Peter Kagerland.
Men nu finns historien där. Med Lädernunnan, The Rude Kids och The Toilets. En berättelse om att man skulle göra saker själv, inte vara som alla andra och vara hälsosamt misstänksam mot alla auktoriteter.