The New Yorker har rykte om sig att vara extremt noga med att kontrollera fakta. När deras journalister återvänder från ett jobb ska de inte bara ha citaten korrekta utan de ska också känna till intervjuobjektets ögonfärg och eventuella mellannamn. Barnes klagar på att faktagranskarna ständigt bråkar med honom och menar att det i slutändan är han själv som är ansvarig för texten.

År 2000 fick hela upplagan på 60 000 exemplar av Herman Lindqvists Historien om Sverige, Drömmar och verklighet makuleras. Skälet var att när Lindqvist skrev om det så kallade Bollhusmötet i Uppsala 1939 pekade han ut Karl-Gustaf Hildebrand, professor i ekonomisk historia, som tillhörande extremhögern. Hildebrand var i själva verket antinazist.

Tidningen Affärsvärlden har kallat meningen som pekade ut Hildebrand för Sveriges dyraste. Lindqvist bad om ursäkt och fick byta förlag, han lämnade Norstedts för Bonniers.

Häromveckan damp en ny bok av Lindqvist ner på redaktionen. Mitt i allt är titeln och det är en självbiografi. Från det lilla jag läst ger den intryck att vara en lite uppblåst hjältehistoria om hur en pojke från Stockholm via Helsingfors beger sig ut i världen och blir krigskorrespondent. Inget att yvas över trodde man, men i går uppmärksammade Henrik Arnstad i DN att Lindqvist i Mitt i allt än en gång pekar ut Hildebrand som tillhörande extremhögern.

Bonniers reagerade snabbt och stoppade upplagan. Herman Lindqvist har alltså fått två böcker tillbakadragna och torde därmed vara unik i svensk modern förlagshistoria. Att de dras tillbaka för samma fel gör honom än mer unik.

Bonniers har slarvat och gör rätt när de snabbt drar in boken. Till DN säger Eva Bonnier att "Hildebrand var inte på något vis nazistiskt anstruken och det måste framgå i boken".

Det har hon ju rätt i. Lindqvist själv verkar inte lika bekymrad. I Aftonbladet menar han till och med att det i själva verket är han som, oklart hur, har blivit påhoppad.

Redan förra året sa Lindqvist apropå Historien om Sverige, Drömmar och verklighet i en artikel Svensk bokhandel:

"Det är inte roligt när det händer. Det är klart att man tar åt sig och tänker efter, men man får gå vidare. Jag har varit i 20 krig, verkliga krig. Inte bara sånt här tjafs."

Herman ser sig själv som offer alltså.

Julian Barnes har rätt i att det slutgiltiga ansvaret ligger hos författaren, men med tanke på Lindqvists uttalade ointresse för fakta, borde förstås Bonniers varit extra noga med kontrollen av Mitt i allt.