Snart kommer Herman Lindqvists memoarer Mitt i allt ut. För andra gången på bara några veckor. Den 13 augusti avslöjade Henrik Arnstad i Dagens Nyheter att Herman Lindqvist återigen angriper Karl-Gustaf Hildebrand för att ha varit högerextremist och nazistanstruken medan det var tvärtom.

Hildebrand deltog i det beryktade Bollhusmötet i Uppsala 1939 där en majoritet skrev på ett upprop mot invandring av tio judiska läkare till Sverige, men Hildebrand tillhörde inte undertecknarna.

Det skrev däremot Herman Lindqvist i sin bok Drömmar och verklighet år 2000. Då tvingades Herman Lindqvist be om ursäkt och Norstedts, hans dåvarande förlag, drog in hela upplagan. Att han nu upprepat fadäsen och dessutom angripit Norstedts för feghet och kryperi i sin nya bok på Albert Bonniers Förlag är unikt
i den svenska litteraturhistorien.

Samma dag som Arnstads artikel publicerades meddelade Albert Bonniers Förlag att Herman Lindqvists Mitt i allt dragits in för att göra nödvändiga korrigeringar. Senare meddelades att det tidigare recensionsdatumet kvarstår, en ny upplaga är på väg ut. Snart får vi veta vad Albert Bonniers Förlag anser är sanningen om Karl-Gustaf Hildebrand och Bollhusmötet i Uppsala.

Vad Herman Lindqvist anser vet vi redan. Det står i de få exemplaren av Drömmar och verklighet som finns kvar och
i de exemplar av Mitt i allt som inte dragits in. För att ingen heller ska sväva i oklarhet om vad han anser har han också uttalat sig i tidningarna att han har blivit påhoppad och på nt.se har han - så långt det går att kontrollera - skrivit en kommentar att "Hildebrand var medlem i den högerextrema nationen Heimdal, och dessutom, åren innan nyfiken på nazismen. Det är historiskt dokumenterat".

Om Herman Lindqvist
i större omfattning brydde sig om vad som var historiskt dokumenterat skulle han aldrig gjort bort sig vare sig en eller två gånger.

Men det är trots allt inte förlag som bestämmer vad som är sant.

"Det går att se vad som hände. Man kan, utan att moralisera, dra slutsatser om vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel", skriver Ola Larsmo i sin bok Djävulssonaten, utgiven på Albert Bonniers Förlag. I sin bok går Larsmo grundligt igenom de dokument som finns kvar om Bollhusmötet och berättar om vad Herman Lindqvist tar alla chanser att förtiga eller helt enkelt ljuga om: att pro-nazistiska medlemmar kuppade sig in i den konservativa studentföreningen Heimdal, och att det var denna fraktion som drev fram Bollhusmötet och där, efter lång debatt, segrade
i frågan som därmed uttalade sig emot invandring av tio judiska läkare. Men den enda av dem som stod till höger, det vill säga var konservativ, som uttalade sig för invandring var Karl-Gustaf Hildebrand.

Bollhusmötet anses i dag som en skamfläck i den svenska historien. En av dem som kom undan med hedern i behåll var Karl-Gustaf Hildebrand. Så ser sanningen ut. Varför Herman Lindqvist trots detta tar varje tillfälle i akt, också på nt.se, att svärta ned hans minne är obegripligt och ohederligt.

- Det finns mycket fakta. Det är bara att ta sig tiden att gå igenom det, säger Ola Larsmo när jag talar med honom och påpekar att han precis har skrivit en stor artikel om detta för Uppsala Nya Tidning, som också finns på unt.se.

Återstår Bonniers agerande. Som vi inte helt och hållet kan avgöra förrän vi får läsa den nya utgåvan av Mitt i allt. Men det går inte att komma undan att det man gjort hittills är att minimera ursäkterna.

På sajten till Albert Bonniers Förlag finns varken pressmeddelandet om indragningen och de "nödvändiga korrigeringar" som man aviserat eller det om att den nya utgåvan kommer snart. Däremot finns det gott om reklam för Herman Lindqvists bok, en trailer och en text som avslutas med det i sammanhanget svårslaget obetalbara meningen "Herman delar med sig av det som livet lärt honom".

Offentligt har förläggare Eva Bonnier sagt att det ska framgå att Hildebrand inte var "nazistiskt anstruken" och att det handlar om sju sidor i boken som ska skrivas om.

Det skulle i så fall innebära att betydligt mer än det direkta avsnittet om Hildebrand, som avhandlas på drygt en sida.

Men så verkar det inte bli.

- Vi har gjort en revidering av det avsnitt där han kommer in på Hildebrand, säger förlagschef Jonas Axelsson som talar nedkortningar i stället för korrigeringar.

Hur stor del av boken som kortas ned är avsevärt mindre än vad som tidigare sagts.

- Det handlar mer om sju meningar än sju sidor, säger Jonas Axelsson och när jag frågar om det inte är besvärligt för förlaget att Herman Lindqvist fortfarande inte anser att han har fel.

- Den beskrivning som han gjort är missvisande. Man kan tolka den som att han har fel. Men det är en tolkningsfråga, säger Jonas Axelsson.

Och det är ett resonemang han håller fast vid även när jag nämner Ola Larsmo och hans bok som Albert Bonniers Förlag gav ut bara för fem år sedan.

Ola Larsmo bemöter hans eget förlags resonemang.

- De kan väl kosta på sig en tågbiljett till Uppsala och ta reda på hur det var. Allt finns där.

Inget tyder på att Albert Bonniers Förlags strategi att släta över Herman Lindqvists misstag kommer att hjälpa. Värdet av bästsäljaren Lindqvists varumärke är redan förskingrat, och förlaget är genom sitt agerande skyldigt till förlusterna.

Det kan, i värsta fall, sluta med en ny skamfläck i historien.