Torgny Sommelius första reseskildring Jugoslavien u.p.a. översattes till engelska, fick lysande recensioner och blev månadens bok i England. Torgny Sommelius, då 26 år gammal, hade varit på väg till Indien, men fastnat i Jugoslavien. Boken publicerades 1954.
Året efter kom Sommelius i väg i en nyinköpt och för resan nyinredd folkvagnsbuss. Han reste genom Europa och vidare till Asien. Han skrev och fotograferade oavbrutet och skickade hem det ena reportaget efter den andra till Helsingborgs Dagblad och Veckojournalen i en never ending reseberättelse. På Sri Lankas sydspets vände han och körde hem. Innan han gjorde det tittade han på mätaren. 45 111 kilometer.
Hem var ett litet hus i Hittarp, strax norr om Helsingborg. Där satt han på kvällarna och bearbetade reseberättelserna för bokutgivning. 1957 publicerades Bort genom Asien, 1958 utkom Blå Indien och 1959 Den märkvärdiga resan hem. Sedan blev det inte så mycket mer, efter ett intensivt liv fyllt av resor störtade Torgny Sommelius den 5 januari 1964 med sin Cessna Skywagon när han skulle landa med sitt flygplan på en flygplats i Trinidad. Han blev 35 år.
Om dessa resor och denne resenär har Tomas Löfström skrivit en stor biografi med titeln Den siste resenären. Svårt att tänka sig någon mer lämpad för uppgiften. Två stora reseskildrare som, med några decenniers mellanrum, reste på samma vägar. Historien upprepar sig aldrig men likheterna kan vara påfallande, och Tomas Löfström skriver igenkännande. Han har ofta sett det den andre såg. Han känner igen den rastlöse resenären Torgny Sommelius.
Han har läst Loneliness and Time, Marc Cockers fina bok om engelska resenärer. Han skriver igenkännande om att många som reste var språkgenier med en antiakademisk och antiauktoritär attityd, ensamvargar, missanpassade sökare. Men tillfogar Löfström, de var också orädda. De gav aldrig upp.
Han ser mönstret när han läser Torgnys texter, ser Torgnys fotografier och lyssnar till de som kände Torgny. Han skriver sig allt djupare in i föregångarens värld och psyke. Han blir en fellowtraveller i bästa bemärkelse.
En våg av författare och journalister gav sig av efter första världskriget för att upptäcka världen. Andra världskriget blev ett avbrott, men under 50-talet fick reseskildringen en boom. Alla ville läsa, lyssna och se på fotografier och filmer om hur det var i världen. Torgny Sommelius var den siste resenären som hann ge sig av innan alla andra gjorde det, innan massturismens genombrott.
Ensamhet och tid. Titeln på Mark Cockers bok passar utmärkt som rubrik för Torgny Sommelius liv. Han tog sig tid. Han dröjde kvar.
I Paris 1948 hade han tänkt stanna i fyra dagar. Han blev kvar i två månader. Året efter reste han till Spanien och Marocko och förfärades över fattigdomen. Med rika citat låter Löfström oss se hur Sommelius texter blir allt bättre under denna resa, säkrare, friare, modigare, kanske mognare. Kvantitet föder kvalitet.
Hur resorna formade resenären skriver Löfström insiktsfullt om och med långa citat från reportage och brev. I ett reportage från Spanien 1949 skrev Sommelius: "När jag reste i Frankrike levde jag för att leva, såg på mig själv, på de möjligheter som kunde göra mitt liv till en behaglig länstol. Men när jag kom till Spanien glömde jag min navel och såg på de andra. Jag blev social."
Med Tomas Löfström som kartläsare får vi uppleva det igen. Med Sommelius reportageböcker, journalistik, bilder och berättelser från de som under kortare och längre tider levt och rest med honom rekonstrueras ett liv och en tid med sällsam utförlighet. Skapandet är centralt i Tomas Löfströms biografi. Han visar hur hårt Torgny jobbade med sitt skrivande, hur han slet med orden, perspektiven och fantasin för att texterna skulle bli som han ville. Löfström visar hur han förändrade, förminskade och förstorade händelser för att finna en förförisk form.
Utförligheten, den omfattande dokumentationen och Löfströms skicklighet gör att vi kommer sällsynt nära.
Löfström skriver om sin uppskattning av Sommelius böcker, men aldrig utan kritisk distans. Han skriver om hur den första läsningens beundran under återkommande läsning uppmärksammat Sommelius manér, förkonstling, brist på engagemang och likgiltighet.
Bilden av Torgny Sommelius är inte sympatisk. Att han hade problem i umgänget med andra är uppenbart, men störst problem hade han nog i umgänget med sig själv. Det märks när man läser hans böcker och det är bland annat det som gör dem så läsvärda också i dag, till skillnad från de allra flesta reseskildringar som skrevs under samma tid.
Lusten att läsa om Torgny Sommelius får en riklig injektion under läsningen av den rikt illustrerade biografin som visar att författaren även var en skicklig fotograf. Det kan man också se på den utställning av hans fotografier som under hösten visas på Röda kvarn i Helsingborg.