Visserligen har han legat högt på alla vadslagningslistor under de senaste veckorna, men att ge Mo Yan årets Nobelpris i litteratur måste ändå betecknas som en överraskning. Och kanske blir förvåningen än större när man erinrar sig att han är den andre kinesen under tjugohundratalet som belönas.

Det har bara gått tolv år sedan den då tämligen okände Gao Xingjian fick priset, men den kinesiska litteraturen har av allt att döma en stark förespråkare i akademiledamoten Göran Malmqvist.

Gao hyllades för sin storslagna roman Andarnas berg, men reaktionerna blev däremot blandade när hans En ensam människas bibel utkom lagom till prisceremonin.

Det grymtades också en del från kinesiskt håll och missnöjet gick ut på att det fanns lämpligare namn än den politiskt obekväme Gao. Återstår att se hur reaktionerna blir den här gången, men att döma av Jan Karlssons närmast profetiska recension av romanen Ximen Nao och hans sju liv i onsdagens NT (10/10) - den skildrar det senaste halvseklet i Kinas samtidshistoria - förefaller inte heller han helt lättsmält för landets makthavare.

Möjligen har Kina förändrats något under de gångna åren, men behandlingen av konstnären Ai Wei Wei visar att det fortfarande finns områden som är minerade. Det framgick också för två
år sedan då den politiska ledningen reagerade starkt på beslutet att ge regimkritikern Liu Xiabo fredspriset.

I efterhand är det alltid lätt att tolka tecknen och få dem att bilda mönster, men i maj förra året förklarade Göran Malmqvist att han brutit alla officiella kontakter med Folkrepubliken.

Kanske har det stärkt ambitionen att driva Mo Yans kandidatur än hårdare. Men det är som sagt bara gissningar och svaret kan vara enklare än så. Något som den svenske sinologen påpekade i en kommentar under gårdagen - nämligen att Svenska Akademien kort och gott valt att belöna ett lysande författarskap.