Ett ypperligt tillfälle för eleverna att möta publik och få scenvana.

 Som alltid vid sådana tillfällen blir det ett smörgåsbord av musikaliska genrer och uttryck. Men Mats Jansson höll samman det hela mycket bra med lite småvarmt mellansnack som lättade upp stämningen, band samman de olika delarna och fick de ungas nerver att spänna av en smula.

Konsertens glädjekick gav oss de fyra flöjtisterna Sara Jaeger, Saga Fagerström, Ebba Lejonclou och Laura Michelin i musik av både Dubois och Reicha. Sprittande toner som smittade.

Coolaste instrumentet hade Aron Westberg i sin famn. Eufonium är tenoren i tubafamiljen. Här blev det en Rhapsody av amerikanen Curnow, tillbakalutat musik med pigga mellandelar. Aron smickrade med en sjungande ton.

Aftonens vackraste musik serverades av flöjtisten Ebba Lejonclou i musik av Poulenc. Hon smickrade publiken med en säker gestaltning och fin fraskänsla. Även Laura Michelins spännande tolkning av Hindemiths flöjtsonat tilltalade mig. Hon hade en tydlig riktning i sitt musicerande.

Min favorit var Wieniawskis Légende med en violin under Goda Gabartaités haka. Tillsammans med Mats Jansson vid klaviaturen visade hon med en varm ton att hon hade känsla för musikens dramatiska värden.

Generösaste flödet stod nog Ellen Lycke och Erik Wallin för i ett Preludium för två violiner av Peterson-Berger. Här fanns både generositet och värme i musicerandet. Samma sak gällde Oskar Lejonclou med lyrisk valthornsklang och Eleonor Heiborn med genomtänkt frasering i uttrycket i en hornsonat av Beethoven.

Äldsta musiken denna kväll var signerad Telemann. I en konsert för fyra violiner spelade Hanna Anderberg, Amanda Josefsson, Goda Gabartaité och Emelie Wästlund. Mina favoritsatser var den långsamma Grave och det avslutande Allegrot.

Mesta höstfärgerna fanns i Brahmstrion, ett Adagio med många skiftningar i brunt. Julia Biegniewskas violin och Oskar Lejonclous valthorn musicerade tillsammans med Eleonor Heiborn vid tangenterna.