En stor trapp leder oss upp till matsalen på restaurang Fiskmagasinet, i den byggnad som så tidigt som 1877 fungerade som snusfabrik. I dag finns inte mycket som minner om den tiden - förutom en skriftlig påminnelse, snyggt inramad vid entrédörren. Inredningen i matsalen går i varmt beige, brunt och med mörkt etsade bord och vita stolsryggar.
Personalen välkomnar oss med ett leende och visar oss med vänliga gester till vårt bord. Den kvinnliga personalen bär Carl Larsson-liknande klädsel med lite puff i ärmarna och de visar på en otrolig professionalitet både sett till teknik att servera och till sätt att bemöta restaurangens gäster.
Rätt kvickt efter det att vi beställt vad vi vill äta serveras en skål med tapenade till bordet och bröd. En snygg gest som vi sätter värde på. Personalen är kvick och rapp, på ett sofistikerat sätt och har hela tiden fokus på gästen.
Vid första anblicken på menyn fastnade vi för den något annorlunda förrätten, saltbakade rödbetor med getostglass och honungsrostade valnötter. Denna förrätt hade mycket väl kunnat serveras på vilken stjärnkrog som helst i Europa. Rätten serveras ur ett stort, vitt porslinsfat med breda kanter och kulan av getostglass kröner rätten med ett knippe krasse. De ljumma rödbetorna är kokta al dente och smakar gudomligt tillsammans med en sked av den kalla getostglassen. Något liknande har vi endast ätit på en trestjärnig krog i London och då är ändå denna rätt mycket väl tilltagen i jämförelse. Den andra förrätten, Tre små toast på löjrom, hummersallad, rökt lax, serveras på ett avlångt fat, alla toast delikat dekorerade med ett knippe färsk dill. Tallriken är "prickad" med pepparkvarnen och längs sidorna på tallriken har man i köket ringlat fin olivolja. Den rökta laxen är upplagd på en slags kavring och kombinationen med laxen blir bara så bra. Löjrommen, hummerbitarna - alla är de av utmärkt kvalitet.
När så Fiskmagasinet satt en rätt så hög ribba på förrätterna, anländer huvudrätterna till bordet - smörstekt gösfilé med rödlöksmarmelad och tryffeldoftande potatispuré och stekt senaps- och dillmarinerad strömming med potatispuré och rårörda lingon.
Dessa båda rätter är så perfekt upplagda att varje liten kvist och varje liten del av rätten har sin plats och tallrikskanterna har noga putsats så pass att de blänker och vi tänker igen på stjärnkrogar som strävar efter denna grad av perfektionism. Detta ger rätterna en fräsch känsla och vi tänker "köket vet verkligen vad de gör". Rätterna upplevs dessutom prisvärda, sett till en generös portionering. Tillbaka till gösen. Denna delikata fisk, tillsammans med den tryffeldoftande potatispurén blir en lyckträff med den syrliga rödlöksmarmeladen. Den andra huvudrätten stekt strömming som först blivit marinerad av senap och dill, håller även den riktigt bra mått. Strömmingen har fått en fin färg i pannan, och fisken är så fulländad att köttet har nått precis rätt stekningsgrad så att det hålls ihop, samtidigt som den går lätt isär. De syrliga lingonen ger rätten full pott. Bättre än så här kan det verkligen inte bli.
Som om detta inte vore nog, är även Fiskmagasinets desserter i riktig toppklass. Husets sorbetkula med färska vinbär och björnbär har en symmetrisk uppläggning och är vackert dekorerad med pudrat florsocker. Sorbetkulan i sig med hallonsmak är en riktig höjdare med tydliga smaker. Den andra desserten - krämig chokladbotten, med päronchips och päron- och myntacrème är som ett konstverk. Likt ett höstlöv ligger päron- och myntacrèmen i mitten på den glasade tallriken. En bit chokladbotten ligger på diagonalen och de övriga tillbehören är placerade med kärlek och tanke, som gör denna rätt till en ren och skär njutning för både öga och gom. Det tål att sägas igen, måltiden som Fiskmagasinet levererade denna kväll nådde högsta betyg i testprotokollet. Världsklass!
+: Smakupplevelsen och servicen. Allt är så perfekt det kan bli.
-: Hittar inget. Möjligtvis att belysningen i lokalen är något dov.