Göran Hägglund har ingen enkel uppgift. Först skulle han flytta sig ur skuggan av partiets ikon Alf Svensson, som dessutom gjort comeback, och mejsla fram en ny väg för sitt parti. Ett solitt borgerligt parti som ständigt vinglar på fyraprocentsspärren, samtidigt som Kristdemokraterna har en väljarkärna, två till tre procent, som stöder partiet i ur och skur.
Kristdemokraternas största politiska framgång i väljarkåren uppnåddes i valet 1998, då partiet fick stöd av nästan 12 procent av väljarna. En nivå partiet inte varit i närheten av sedan dess. Som Alliansregeringens minsta parti ligger misstanken att de missgynnats nära till hands. Vilket dock inte stämmer. Partiets kanske tydligaste profilfråga, vårdnadsbidraget, har beslutats och införts i ett flertal kommuner. Valfrågan om sänkt fastighetsskatt har infriats, kömiljarden till landstingen bär partiets signum och Hägglund kan vara stolt över tandvårdsreformen. Psykiatrin har fått ökade anslag och KD har slagit vakt om alkoholskatterna. Däremot fick partiet inte med sig övriga regeringen på sänkt bensinskatt.
Partiet har således både kunnat notera betydande framgångar och mindre motgångar under mandatperioden. Opinionsmässigt har det dock varit kräftgång kring riksdagsspärren.
I en debattartikel i Dagens Nyheter, torsdag, drar partiledare Hägglund upp nästa hjärtefråga för partiet. På tur står pensionärerna. Hägglund sticker ut hakan en bit och hävdar att pensionärernas skatter bör sänkas innan ett fjärde steg på jobbskatteavdraget genomförs.
I sitt öppningstal på rikstinget berörde Hägglund en mängd frågor och talade väl och intressant om bildningsideal, kulturvård, sjukvård, integritet och flirtade ogenerat med den äldre väljargruppen. Ungefär som ett tal till en redan övertygad publik bör vara.
Kristdemokraterna är dock ett parti med flera bekymmer. Dels har ett antal kärnfrågor realiserats under mandatperioden, dels har ett antal äldre frågor tonats ner eller skjutits åt sidan. Abort- och homoäktenskapsdiskussionen förs sällan offentligt. Två frågor som är viktiga för många kristdemokrater, men som sällan ges utrymme i debatten.
Kvar blir frågan hur partiet ska locka väljare i nästa val. En eller ett par profilfrågor är ett rimligt svar. En inriktning på sjuk- och äldrevård samt höjda pensioner verkar vara riktningen. Räcker det? Ett mittenparti, med tydliga rötter i frikyrkorörelsen som vill ha bättre vård och bättre förutsättningar för pensionärer?
Kristdemokraterna behövs i regeringen och i regeringsunderlaget. När de nya Moderaterna också flyttat in i mitten är det kanske läge att flytta positionerna. Högerflanken är vidöppen.