Att politiska extremister åker kors och tvärs i Europa och världen är ingen nyhet. Ibland har till exempel ledande utländska nynazister och andra förintelseförnekare dykt upp i Sverige.
De extremistiska stormötena brukar dock vara ganska små och framför allt väl dolda för allmänhetens misstänksamma blickar. Extremistmöten i stora offentliga lokaler går inte an.
I Göteborg kommer emellertid en "andlig" terroristledare att besöka stadens största moské. Xasan Xuseen företräder den i USA terror-stämplade al-Shabaabrörelsen från Somalia. Rörelsen försöker införa hårda sharialagar och har gjort sig ökänd för självmordsbombningar.
Xuseen är inbjuden av Islamiska sunnicentret och ska tala för ett par tusen gäster i Belevue-moskén, som ibland anses företräda en radikal salafistisk riktning inom islam. Företrädare från föreningen hävdar visserligen att konferensen ska handla om "islam och fred" och att Xuseen i själva verket inte har något med al-Shabaabrörelsen att göra. Det låter inte vidare trovärdigt och på Säpo är man orolig för hatpredikningar, med åtföljande rekrytering av nya extremister.
Det finns all anledning att vara orolig. Att moskéer utnyttjas för att sprida radikala budskap påvisar en obehaglig sammanblandning av politik och religion. Internationella erfarenheter talar om dels möjligheter att rekrytera unga män för militär verksamhet utomlands, dels försök att så split mellan muslimer och den nominellt kristna ursprungsbefolkningen i Europa. Extremisterna har naturligtvis all anledning att stoppa alla försök till integration, eftersom det riskerar att undergräva den egna propagandan.
Samtidigt finns det helt andra sidor av islam, eller kanske snarare den muslimska världen. Ett exempel är alla de exiliranier som i exempelvis Stockholm demonstrerat för demokrati och religiös tolerans. Det moderna - och på många sätt sekulära men av fundamentalister kidnappade - Iran skiljer sig jämfört med många andra länder, men naturligtvis finns det människor överallt som kräver det för oss självklara: En demokratisk rättsstat baserad på grundläggande uppfattningar om mänskliga rättigheter.
Men det finns också andra trender, med krav på en sorts civilrättslig sharialagstiftning mellan muslimer - också i icke-muslimska länder som Sverige. Det finns de som avskyr det sekulära och liberala svenska samhället, men som sällan behöver ställas till svars på grund av helt missriktade svenska försök att undvika rasism.
Som bland annat SVT:s Uppdrag granskning tidigare avslöjat verkar en sorts hemmasnickrad islamistisk "polis" på vissa svenska orter, en polis som försöker tvinga muslimer att leva "rätt". I grund och botten handlar det om misstro, för att inte säga hat, gentemot Sverige och det svenska.
Sådant hat bör inte stillatigande tolereras, inte mer än annat extremistiskt hat mot det moderna Sverige.