Efter en veckas debatt har chefen för Kulturhuset i Stockholmbackat från beslutet att stoppa den feministiska dansföreställningen Celebration of Womanhood. Föreställningen ställdes in med bara några timmars varsel, efter att en besökare protesterat mot att det förekom dans till ett tonsatt Korancitat.
På sin blogg skriver Kulturhuschefen Eric Sjöström att han har tagit stort intryck av den debatt som följde och den kritik som riktades mot honom. "Jag skulle tagit beslutet att genomföra föreställningen", skriver han. Det är hedervärt. I Sverige ska feminister inte behöva ge vika för muslimska fundamentalister.
Den inställda dansföreställningen påminner återigen om vikten av att slå vakt om grundläggande demokratiska värderingar i mötet med en invandring från auktoritära samhällen. Det gäller särskilt oss som ser öppna gränser och fri rörlighet som ett grundläggande demokratiskt värde.
Den brittiske premiärministern David Cameron gjorde ett viktigt principiellt ställningstagande tidigare i år när han, liksom tyska förbundskanslern Angela Merkel och franske presidenten Nicholas Sarkozy före honom, slog fast att statlig multikulturalism har misslyckats. David Cameron efterlyste en liberalism med muskler, som skulle ersätta statlig värderelativism i mötet med invandrare till Storbritannien. Det gäller nämligen att inte sätta likhetstecken mellan multikulturalism som idé och den kulturella mångfald som präglar europeiska samhällen.
Vi firar inte alltid samma högtider, eller äter likadan mat, men vi måste enas kring de normer som ligger till grund för samhället. Multikulturalism är i stället idén om ett samhälle som vilar på olika, konkurrerande fundamentala normer, och där man är beredd att kompromissa med sina grundläggande värderingar.
Den brittiske premiärministern talade om statlig multikulturalism, men det är i det civila samhället som multikulturalismen har fått allt starkare fäste. Den inställda dansföreställningen i Stockholm är bara ett av flera exempel. Ett annat är Världskulturmuseets beslut att stoppa utställningen av Elisabeth Olsson Wallins fotosvit Jerusalem, om homofobi i världsreligionernas namn. "Där fanns en otrolig rädsla. Man var rädd för muslimer helt enkelt," förklarade Olsson Wallin i Expressen (1/12 2010).
Lars Vilks, Kurt Westergaard och flera andra kan vittna om att det mycket väl kan vara befogat att oroa sig för vad islamister anser om konst som kan uppfattas som blasfemisk. Ansvaret att inte vika för den rädslan utifrån resonemang om multikulturalism vilar inte bara på staten, utan på var och en av oss som medlemmar av det civila samhället.