Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet svängde i veckan i frågan om statssubventionerad insemination av singlar och körde över Kristdemokraterna i frågan. Tidigare har Alliansen stått enad bakom tanken på att ett barn behöver två föräldrar. Men nu väljer alltså tre av de fyra att ansluta sig till oppositionen.
Frågan om huruvida det är rätt att staten ska ge landstingen i uppdrag att inseminera de singelkvinnor som vill ha ett barn är inte okomplicerad.
Frågan kan ställas om det är en universell rättighet för kvinnor att få barn (och alla andra ska betala för det). Eller om barnets rätt till två föräldrar också ska vägas in i ekvationen.
I debatten om samkönade pars rätt till adoption betonades just att det viktiga var att de var ett par!
I dag är tvåsamheten inte av någon vikt enligt de partier som nu står bakom förslaget. Är föräldraskapet inte längre ett delat ansvar för moderater, centerpartister och folkpartister? Hur tänker de förklara i debatten att det är viktigt att båda föräldrarna tar sig ansvar, exempelvis gällande föräldraledigheten, när man samtidigt helst stryker behovet av en pappa för andra?
Frågan är förstås hur mycket debatt det blir när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sedan länge är övertygade anhängare av att staten finansierar att barn växer upp utan sin pappa. Det är beklagligt att regeringen nu är splittrad och Göran Hägglund (KD) har rätt när han kallar det hela för "ett riktigt dåligt förslag".