Andeutdrivningsmålet vid Borås tingsrätt är en udda företeelse i svensk rättsordning. De fyra åtalade, fader, styvmodern och två pastorer, var anklagade för "våldsam exorcism" som innefattat att flickan brännmärktes med en glödgad kniv och hölls inspärrad utan mat. De åtalade friades dock av tingsrätten eftersom det inte fanns andra bevis än flickans berättelse och en del äldre ärr på kroppen. Huruvida fallet kommer att överklagas är ännu oklart.
Tingsrätten i Borås skriver i sin dom att det inte är "straffbart att uppträda på ett kränkande eller otrevligt sätt mot ett barn i familjen". Att vara otrevlig är givetvis inte straffbart, men att binda en flicka, kalla henne häxa och misshandla henne borde vara det. Även om rättstatens principer samtidigt kräver tillräckliga bevis.
I kommentarerna hänvisas det till en UD-rapport som hävdar att det i flickans hemland Kongo-Kinshasa inte är ovanligt att barn anklagas för att vara häxor.
Rättsläget är sannolikt inte slutligt avgjort. Däremot väcker händelserna och rättegången en del intressanta frågor. Till exempel hur vanligt det är med religiöst betingad exorcism i Sverige. Förmodligen är det inte speciellt vanligt, men när våldsam exorcism och andra religiösa sedvänjor utförs i en modern demokratisk rättstat blir frågan problematisk. Kan ett visst uppförande eller handlingar försvaras av religionsfriheten?
Frågan är då vad vi egentligen lägger in i begreppet religionsfrihet. I Sverige är det knappast en stor eller speciellt debatterad fråga. Inställningen tycks vara ungefär att var och en får tro på vad eller vem den vill, och det är ungefär så det ska vara. Problemet är att religion inte alltid bara handlar om tro. Väldigt ofta handlar det också om en viss livsstil, en inställning till samhället utanför den egna församlingen eller om levnadsregler som påverkar fler än de enskilde.
Rätten att fritt välja tro eller religion ska givetvis vara betydande, likaså rätten att leva efter sina traditioner. Men när den enskildes val går ut över andra måste andra lagar träda in. Det finns vissa saker inom olika religiösa yttringar som inte är förenligt med svensk lag.
Att kalla små flickor för häxor och binda dem är en sådan sak. Att könsstympa sin dotter är en annan sådan sak. Likaså är månggifte förbjudet i svensk lag. Exempel på företeelser med religiösa förtecken som inte hör hemma i ett modernt demokratisk samhälle som Sverige.
När det gäller individuell- och religiös frihet och rätt att slippa förtryck ska via vara stolta över de lagar som finns för att skydda oss. Vi lever i ett av de öppnaste, stabilaste, jämställdaste samhällena på jorden. De rättigheter och skyldigheter som finns har formats under decennier och århundraden. Vad som är rätt och vad som är fel har diskuterats och debatterats. Resultatet är de lagar som styr över oss. De är inte i alla avseende perfekta och kommer förmodligen aldrig att bli det. Men lagarna bör vara väldigt tydliga när det gäller gränserna för vad en person kan göra mot en annan med hänvisning till religion eller gamla sedvänjor.