Det har under en längre period förts en hätsk debatt mellan yrkesaktiva soldater och försvarsledningen.

Debatten har handlat om ifall soldaterna ska ha rätt att övernatta på regementet, vilket tidigare har varit praxis, eller om de ska bo ute i samhället som alla andra medborgare. Den senare tanken står överste Joakim Martell bakom och menar att det inte är rimligt att soldater bor upp till tolv år innanför bevakade staket.

Martells tanke verkar rimlig men det är inte så lätt som det låter. För precis som gruppchefen vid Livgardet Marcus Kotiaho säger i Ekot (17/7) är det troligt att vissa soldater kommer att behöva sluta om de inte får bo på regementet. I områden som Stockholm är det nästan omöjligt för en soldat med 16 300 kronor i månadslön att samtidigt hyra en bostad.

Det är inte endast problematiskt för att soldaterna har en orimligt låg lön, den stockholmska bostadsmarknaden lämnar mycket i övrigt att önska.

En soldat med 16 300 kronor i grundlön kan omöjligt leva ett liv på samma villkor som alla andra medborgare. Om soldaten ska betala ett eget uppehälle så måste lönen höjas. Det finns ingen annan lösning. Och att i dag tvärt säga nej till soldater som önskar bo på regementet innan de hittar bostad är dåligt. De som har valt att arbeta som soldater i dagens Sverige har gjort en medveten uppoffring. Lönen är som sagt inte mycket att hänga i granen, inte heller arbetstiderna eller den risk som en soldat frivilligt väljer att utsätta sig för, en risk de gör för andra människor och framför allt sitt lands medborgare.

De som gjort detta val är ganska få personer. Med tanke på att Försvarsmakten ser ut att ha svårt att få personer att söka sig till yrket så borde de fundera över hur de behandlar sina soldater. Detta fåtal borde Försvarsmaktens ledning vara ytterst mån om att behålla i verksamheten. De nackdelar som finns med att välja en karriär inom försvaret är redan tillräckliga för att skrämma bort många människor.

Att då göra tillvaron besvärligare för de soldater som har gjort detta val är vettlöst. I den här frågan borde försvarsledningen lyssna på soldaterna, som är de som berörs av boendefrågan, om de nu vill behålla den kompetens de har lockat dit det vill säga.

Detta är förmodligen också en politisk fråga som handlar om att de inte vill ha en lumparmentalitet i yrkesförsvaret. Men det kunde i sådana fall ha lösts på ett betydligt snyggare sätt.

Den lilla kostnad det innebär att ha soldaterna boende på regementet är betydligt mindre än det kostar för soldaterna att hitta något annat uppehälle.

Och det är inte endast ekonomiska uppoffringar som krävs av soldaterna. Det är en förtroendefråga.