Att Försvarsmaktens huvudsakliga uppgift inte längre är försvar av Sverige torde vara allom bekant.

Omställningen från invasionsförsvar till "insatsförsvar" har bland annat inneburit en minskning av antalet utbildningsförband med uppemot fyra femtedelar. Trots detta hävdas det från politiskt håll att Sverige har god försvarsförmåga.

I juli förra året förklarade dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors (M) att Nato hade utvärderat den svenska försvarsmakten och kommit till slutsatsen att Sverige hade god förmåga att försvara sig från allt utom "ytterst ihärdiga och utdragna angrepp". I princip exakt samma budskap kunde man i fredags läsa i en debattartikel i Upsala Nya Tidning av försvarsutskottets nya ordförande Cecilia Widegren (M), (artikeln bär den osannolika rubriken "Svenskt försvar i toppklass").

Att något skaver i påståendet att Sveriges försvarsförmåga är mycket god känner nog de flesta. Påståendet motsägs också av erfarenhet och fakta.

Försvars- och säkerhetspolitikbloggen Wiseman’s Wisdom påpekar (3/8) att Natos utvärdering är hypotetisk och framtidsinriktad såtillvida att den tar sikte på den situation som ska råda när den tänkta organisationsomvandlingen av försvaret är fullt ut genomförd, vilket inte är förrän 2019.

Men det finns inget i dagsläget som talar för att den nya organisationen kommer att gå att genomföra enligt plan. Såväl rekrytering som finansiering utgör till synes oöverstigliga problem.

Försvarspolitiken, liksom all politik, måste förankras i verkligheten. Att upprätthålla ett invasionsförsvar som kan slå tillbaka ett fullskaligt angrepp på vilken del av Sverige som helst, som i vart fall ambitionen var under kalla kriget, är inte en rationell användning av resurser. Men det betyder inte att territorialförsvarstanken är överspelad. Framför allt hanteringen av försvaret av Gotland är en ren skam.

Gotland utgör idag en försvarspolitisk blind fläck för Sverige. Ön är bokstavligt talat utan försvar, med undantag för 14 förrådsställda stridsvagnar och en hemvärnsbataljon.Försvarshögskolans tidigare rektor, f.d. generalmajoren Karlis Neretnieks, uppskattade i en intervju med SVT:s Agenda i början på juni att Gotland skulle kunna tas på sex timmar.

Det är ett farligt spel som Sverige spelar. Gotland är intressant för alla parter i en eventuell kris i Östersjöområdet. Att hävda att Gotland måste återmilitariseras - som Jan Björklund har försökt - är dock att tala för döva öron i svensk politik, kanske särskilt i Alliansen där trovärdighet i välfärdsfrågor kommer ljusår före att oroa sig över det faktum att Gotland saknar luftförsvar.Svensk försvarspolitik måste anpassas till verkligheten. Det innebär visserligen delvis att acceptera att omställningar behöver göras och att yrkesförsvar är framtiden. Men det innebär också att vi måste börja tänka i termer av realistiska eventuella hotbilder mot delar av vårt territorium.