EU-kommissionens tobaksdirektiv från folkhälsodirektoratet presenterades nyligen. En 125-sidig lunta som avlossar bredsida efter bredsida mot tobaksindustrin. Målet är att EU ska vara rökfritt år 2050.

Direktivet, som bara är ett första förslag, är en lång rad av skarpa begränsningar som föreslås påläggas tobaksbolagen. Cigarettillverkarna kommer framöver endast att få sälja ett märke, paketen ska vara enhetliga, innehålla 20 cigaretter och i praktiken utan varumärkesreklam. Endast tio procent av paketen får utgöras av varumärket. Alla former av smaktillsatser, som mentol, förbjuds.

Gällande snusning så förbjuds all export utanför de länder som av tradition tillverkar snus (som Sverige). Förhoppningen att kunna exportera svenskt snus till EU grusas grundligt.

Det finns 107 miljoner rökare inom EU och enligt kommissionen ligger rökningen bakom 700 000 dödsfall årligen. Dramatiska siffror och man behöver inte fundera länge för att inse att kostnaden för rökningens skador är astronomisk. Dessutom får det mänskliga lidandet adderas till ekvationen.

Ingen försvarar rökningen. Australien införde nyligen lagar som tvingar tobaksbolagen att ha följdsjukdomar som lungcancer på paketen. Ändå är frågan om inte kommissionen går lite för långt i förslaget. Finns det inte någonstans ett personligt ansvar för det man stoppar i sig? Dessutom kan man fråga sig om ärendet inte borde hanteras på nationell nivå!

Samtidigt ska vi komma ihåg att förslaget är just ett förslag. En sanning om EU är att det sällan eller aldrig är samma produkt som kommer ut ur beslutsprocessen som den man stoppade in. Till exempel har den svenska regeringen meddelat att man tänker fortsätta strida för möjligheten att exportera svenskt snus. Hur långt regeringen är villig att gå i sitt motstånd återstår att se. Kanske kan man få eldunderstöd från andra nationer. Rökfri tobak produceras inte bara i Sverige och Finland, även Danmark och Tyskland har lokal produktion. Hälsofördelarna gentemot cigaretter är välkända och många rökare använder snusning för att kunna sluta röka.

En annan fråga är om fula paket, stora varningstexter och frånvaron av diverse smaker verkligen innebär att fler slutar röka och färre börjar? Risken är att om EU slår sönder tobaksindustrins möjligheter att verka inom EU så kommer smugglingen utifrån att öka. Vill folk ha exempelvis mentolcigaretter lär de finnas på marknaden på ett eller annat sätt.

I grunden är det bra att EU försöker minska de skadliga effekterna av rökning även om det är korkat att dra in snuset i politiken. Om ambitionen är att få EU rökfritt till 2050 borde exempelvis jordbrukssubventionerna till de grekiska tobaksodlarna dras in omgående. EU:s dubbla standard på det området är pinsam.