När affären presenterades 2010 kallade oppositionsrådet Mathias Sundin (FP) det för "en mellandagsrea på 98 procent". Han syftade på att IFK Norrköping skulle få köpa Nya Parken för tre miljoner kronor - trots att marknadsvärdet beräknades till 200 miljoner.
Sundin hade rätt, men glömde en sak. Nämligen att det handlade om rea på skadat gods. I affären ingår nämligen skulder på över 300 miljoner, som IFK nu tvingas ta över.
Affären är dessutom lite mer komplicerad än så.
Kommunen kommer att tvingas hyra den arena man tidigare ägt och agerar dessutom garant i den stund IFK Norrköping skulle gå i konkurs. Å andra sidan kommer i så fall också tillgångar att tillfalla kommunen.
Formellt är det inte IFK, utan klubbordföranden Peter Hunts företag Trading House som tar över lånen.
Naturligtvis yppar sig också möjligheter att exploatera marken, likaså att sälja arenanamnet.
Privat ägande brukar bli effektivare än offentligt. Sett i det ljuset framstår affären som klok.
Samtidigt sticker det förstås i ögonen att kommunen först bygger om parken och sedan skänker bort den!
Hela historien är en härva av dåliga beslut och kostnadsrullning med ett måttligt tillfredställande slutresultat.
Givet att det var skadat gods kommunen sålde får vi nog vara glada att affären blev så bra som den blev. Men skattebetalarna har lite anledning att jubla.