Det finns skatter som märks och skatter som inte märks, i vart fall inte direkt. Det är av enkla skäl lättare att höja de skatter som inte märks, och det ger fler politiska pluspoäng att sänka de skatter som märks mest. Jobbskatteavdragen var exempelivs ett politiskt genidrag - genom att göra skattelättnaden omedelbart tydlig för alla som arbetade lyckades regeringen med det politiska konststycket att för första gången under efterkrigstiden övertyga väljarmajoriteten om att skattesänkningar var något bra, snarare än tvärtom (i Sverige kunde man länge, ofattbart nog, mer eller mindre gå till val på att höja skatten).

I torsdags förra veckan meddelade regeringen att bolagsskatten ska sänkas från dagens 26,3 procent till 22 procent. Sverige följer därmed Storbritanniens exempel, som nyligen också sänkte sin bolagsskatt till 22 procent. Sverige går sålunda också från att ha legat en bra bit över den genomsnittliga bolagsskatten i EU (23,4 procent) till under genomsnittet.

Till skillnad från den direkta skatten på arbete flyger bolagsskatten långt under radarn för de flesta. I den mån de flesta alls har någon uppfattning om den så tycker nog många - tyvärr - oreflekterande att "företagen" gott kan klämmas åt.

Ändå är det en välgärning av mått som regeringen gör.

Det finns nämligen få skattesänkningar som är så samhällsnyttiga som en sänkning av bolagsskatten. Företagande blir mer lönsamt på bred front, och mer lönsamma företag betyder mer pengar i nästan allas plånbok. Företag består ju som bekant bara av sina ägare och anställda - "Corporations don’t pay taxes, people do", som den republikanske presidentkandidaten Mitt Romney uttrycker det.

Dessutom äger i princip alla svenskar företag genom sitt pensionssparande, eller annat ägande av aktier. Och - framför allt - större vinster över efter skatt innebär billigare produkter för företagens kunder, som ytterst är de som belastas av bolagsskatt.

Det är precis av dessa skäl som LO och Socialdemokratin historiskt har varit positiva till sänkt bolagsskatt. Desto mer falskt klingar det när LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Stefan Löfven nu bägge kritiserar regeringen för att sänka skatten för storkapitalet.

Att sänka bolagsskatten tyder således inte bara på ekonomisk klarsyn utan också, vad mera är, i tider när banker, riskkapitalister och storföretag seglar upp som populärkulturens favoritskurkar, visar det på ett visst mått av politiskt mod.

Det är ett mod som regeringen i många andra situationer, och inte minst just i skattepolitiken, har bevisat sig sakna.

Närmast till hands att peka på ligger värnskatten, som nationalekonomer är eniga om utgör en nettoförlust för statskassan. Enda anledningen att inte avskaffa den redan idag är således ängslighet för hur det uppfattas att sänka skatten för "rika". Men kan man förklara sänkt bolagsskatt för väljarna kan man också förklara sänkt värnskatt.