I vad som redan framstår som en uppenbar överdrift jämförde islamologen Jan Hjärpe det famösa Youtube-klippet Innocence of Muslims med skotten i Sarajevo 1914. Efter några dagar av våldsamma protester kan situationen redan vara på väg att lugna ner sig, även om det förvisso finns utrymme för nya utbrott.

Vita huset har låtit förklara att den amerikanska staten varken står bakom filmen i fråga eller har möjlighet att stoppa densamma. Det bästa omdömet har kanske utrikesminister Hillary Clinton gett uttryck för när hon kallade videon "förkastlig men ingen ursäkt för våld".

Alla som sett klippet (inklusive undertecknad) kan nog hålla med om att budskapet är lika grumligt som den filmiska kvaliteten låg. Precis som andra idiotiska exempel på rasism (till exempel Youtube-hyllningar till Hitler) handlar det om lika vedervärdiga som meningslösa inslag i den mediala undervegetationen.

Vad som till sist leder till upplopp och diplomatiska kriser verkar dock mest vara ett resultat av slumpens skördar. Häromdagen såg jag till exempel en blogg med förolämpande antimuslimska inslag, vilken av någon obegriplig anledning länkats till en artikel om svensk försvarspolitik (!) på Svenska Dagbladets hemsida. Fast vad jag vet har inte några svenska ambassader utsatts för stenkastning av den sakens skull.

I själva verket låg det numera världskända Youtube-klippet ute i flera veckor innan kalabaliken bröt loss. Initialt kopplades filmen till det jihadistiska anfallet på den amerikanska ambassaden i Benghazi och mordet på bland andra ambassadören Chris Stevens. Allt detta kan dock vara en efterkonstruktion, eftersom attacken förefaller har varit väl förberedd och symboliskt snarare handla om att högtidlighålla årsdagen av 11 september-attackerna 2001.

I Libyen är islamisterna relativt svaga och det har till och med anordnats stöddemonstrationer till Förenta Staterna! Men det postrevolutionära Libyen utmärks också av en svag stat och det utnyttjar politiska extremister till egen förmån. Det är så till vida inte någon tillfällighet att många av de våldsammaste demonstrationerna genomförts i länder där den arabiska revolutionen varit framgångsrik (medan det till exempel varit lugnare i det stockkonservativa Saudiarabien).

Missnöje kan ta sig många uttryck och dessutom utnyttjas av politiskt radikala krafter. En gemensam nämnare är dock den drastiska nyhetsrapporteringen och västvärldens våndor. Hur ska man gjuta olja på vågorna, utan att för den skull kritiseras på hemmaplan för att inskränka yttrandefriheten?

Ett sätt kan vara att inte överproblematisera utvecklingen, att inte be om ursäkt i oträngt läge och agera kyligt i en situation när extremister på många olika håller försöker hetsa fram överdrivna politiska reaktioner.

Det kommer nämligen att hända igen. Allt finns på internet - både gott och ont. Många försöker missbruka friheten på nätet, vissa lyckas och det kommer med ojämna mellanrum att leda till nya kriser av varierande storlek.