Den senaste "skandalen" stod de tidigare statssekreterarna Dan Eriksson (KD) och Leif Zetterberg (C) för. Ändå bröt ingen av dem mot gällande lagar och regler. De fick fulla avgångsvederlag eftersom de lät arvodena för olika tjänster gå in i sina bolag i stället för att ta ut lön.
De är inte heller först. Tidigare har bland andra förre statsministern Göran Persson (S) agerat på liknande sätt.
Trots lagligheten är det begripligt om vissa upprörs.
Avgångsvederlaget är ju tänkt att ses som en garanti för de osäkra anställningsvillkor som ofta gäller vid politiska uppdrag och under normala omständigheter räknas vederlaget av mot lön för nya tjänster. Genom att behålla pengarna i eget bolag går det däremot att ta ut lönen senare - och samtidigt få fullt avgångsvederlag.
Nu vill såväl Centerpartiet som Kristdemokraterna se hårdare regler, så att ersättningar räknas av mot alla typer av tjänster. Det är bra. Ekonomisk ersättning måste bygga på ett system som är "rimligt och klokt" för att citera Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.
Samtidigt duger det att fundera på vad som faktiskt är rimligt och klokt i ett större perspektiv.
Naturligtvis bör inte full ersättning utgå, men att dra in hela innebär ju samtidigt att det inte lönar sig att arbeta... Dessutom kan den uppskjutna lönen, placerad i eget bolag, lika gärna ses som ett startkapital i småföretagsverksamhet.
Det är rimligt att regelverket ses över. Men det är klokt att inte kasta ut barnet med badvattnet.