Nyheten att Kulturhuset i Stockholm rensar ut samtliga Tintin-album från biblioteket Tiotretton slog ner i nyhetsflödet i går, tisdag. Kulturhusets konstnärliga ledare, Behrang Miri, fattade beslutet med motiveringen att "Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor". Miri har dessutom gett personalen i uppdrag "undersöka om det finns flera böcker i hyllorna som, enligt honom, inte borde stå där. Böcker med bland annat homofobiskt eller utlänningsfientligt innehåll". Kanske blir det fler utrensningar framöver.

Det är förvisso inte första gången Tintin hamnar i blåsväder för hur albumen speglar omvärlden och gestaltar dess invånare. 2008 friade en belgisk domstol albumen för anklagelser om rasism, med motiveringen att de speglade dåtidens "framställningssätt och inte hade någon rasistisk avsikt". Därefter har flera av albumen försetts med förord/varningstexter där albumens innehåll förklaras utifrån sin kontext.

Nu gjorde Behrang Miri och Kulturhustes chef Eric Sjöström en rekordsnabb pudel, eller Milou om man vill, redan innan lunch i går och meddelade att beslutet hade "gått för snabbt". Inte att det var åt helsike fel utan att det hade gått lite för snabbt. Betyder det att allmänheten kan vänta sig mer "genomtänkta" utrensningar framöver? Givetvis handlar det om en efterhandskonstruktion som plockats fram akut när Kulturhusets insåg sitt betydande misstag.

En person som är chef över en biblioteksverksamhet bör gilla böcker och allra helst inse att allt som står i böckerna inte gillas av alla alltid. Detta grundkrav når uppenbarligen Kulturhusets ledning inte upp till. De tycks tro att man genom utrensningar och förbud gör allmänheten någon form av tjänst. De påtar sig rollen som censor för vad dagens unga och deras föräldrar kan hantera.

Diskussionen om vilka böcker som våra unga ska ha tillgång till är en stundvis återkommande debatt. Just utrensningar på bibliotek är något man oftast ser i diktaturer och ibland även i USA där en del litteratur på skolbiblioteken rensas bort av moralistiska eller ibland religiösa skäl. Att totalitära regimer, diktaturer och religiösa fanatiker förbjuder böcker är inget nytt. Det har vi både förfärats över och förlöjligat tidigare. Att en offentliganställd kulturchef i Sverige försöker göra detsamma är direkt oroväckande. Vilka andra titlar står på tur om censorerna skulle få fritt spelrum?

Någonstans bör det också påpekas att de flesta Tintin-album inte är Tintin i Kongo. De flesta andra har ett grundtema mot förtryck och totalitarism. Men så långt orkade förmodligen Behrang Miri och de andra på Kulturhuset inte ens tänka eller läsa.