"Strömsholmsbron är ett dj-vla skit, men nu har vi baxat den ända hit." Nej, just det har mig veterligen ingen sagt. Citatet ovan är en parafras på dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldts (S) berömda diktning om löntagarfonderna. De var skit, men inte bron - även om det verkligen krävdes en hel del baxande för att få den på plats.

Tvärtom är det en vacker och slagskeppsgrå bro som nu pryder sin plats i stadsbilden. Säga vad man vill om förra kommunalrådet Mattias Stenberg (MP), men när det kom till broar hade han faktiskt gott sinne för det estetiska. Campusbron är en riktig skönhet, även om den tyvärr stör utsikten över strömmen.

Och blev dyr, ska tilläggas.

Någon folkstorm mot bygget har vi dock inte sett, inte när den nu är på plats. Det har egentligen inte så stor betydelse om den används särskilt flitigt eller inte, nu ligger den ju där den ligger och vissa nyttjar den rimligtvis.

Jag gissar att det kommer att gå på ungefär samma sätt med den tidigare ganska hätska debatten kring Strömsholmsbron. Visserligen kommer bron inte att vara i bruk förrän vid årsskiftet, men alldeles oavsett vilket betvivlar jag att särskilt många vill skrota densamma!

I det perspektivet har det egentligen inte heller så stor betydelse om den fyller sin funktion. Så länge broar, vägar eller byggnadsverk inte är direkt anskrämliga brukar vi acceptera deras existens. Givet att underhållskostnaderna inte blir allt för ohemula eller bron tillåts förfalla kommer den snart att framstå självklar.

Att i det läget fortsätta ifrågasätta bygget låter onekligen gnälligt, nästan som en gammal Öresundsbromotståndare som helt enkelt vägrar inse att lagt kort ligger. Men i den meningen uppenbaras också en viktig skillnad jämfört med exempelvis Öresundsbron: Vilken funktion fyller Strömsholmsbron?

I bästa fall kommer den att skapa trygg och trevlig transport för mängder av cyklister och gångtrafikanter. Detta mellan två av Norrköpings livligaste gator. Fast i dag är det inte så livligt, åtminstone inte på Saltängsgatan. Bron fyller bara sin funktion om expansionen på den sidan strömmen förverkligas.

I annat fall kommer bron inte att bli mer än ett något udda inslag i gatubilden och knappt det, för så särskilt många som kommer att använda och därmed se bron lär det inte bli.

Men den kommer att ligga kvar. Som kommunalpolitiskt projekt blir satsningen därmed något av en självuppfyllande profetia, en framgång genom sin blotta existens och svår att ifrågasätta i efterhand. Ett projekt kan vara nästan hur kostnadsineffektivt som helst, men ändå framstå som en succé när det väl genomdrivits.

Fast rent estetiskt kunde det som sagt ha varit värre och med tanke på många andra fula byggplaner, till exempel det nya bostadshuset vid Strömparken, får man kanske vara glad för det lilla.