Regeringen Reinfeldt anklagas stundom för att vara för slösaktig, stundom för att inte spendera tillräckligt. När kritiken kommer samtidigt är det nästan underhållande. Riktigt komiskt blir det när oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, själva ska leverera sina budgetförslag. Då tas obefintlig hänsyn till det man sagt tidigare när det gäller att spara eller slösa.

Såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet har relativt nya ansikten i partitoppen, men politiken låter förvånansvärt lik den som fördes av deras företrädare. Återställare inom a-kassan, höjda barnbidrag, höjd ersättning i sjukförsäkringen och höjda skatter. Socialdemokraterna säger sig inte vilja riva upp regeringens jobbskatteavdrag, men partiet naggar gärna dem i kanten. Partiet vill urholka jobbskatteavdragen för de med högre inkomster.

Stefan Löfven har stundvis utpekats som en "högersosse". Ser man till hans vilja att höja skatterna i relation till hans företrädare står han längst till vänster! Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt nådde upp till den nivå som Löfven siktar in sig på i årets skuggbudget.

Ett annat intressant exempel är bolagsskattesänkningen som oppositionen utmålade som oansvarig när finansminister Anders Borg presenterade den. Den skulle bara vara att stoppa pengar i fickorna på de utländska ägarna! Någon vecka senare vill Socialdemokraterna också sänka bolagsskatten, dock inte till regeringens nivå på 22 procent utan till mer "ansvarsfulla" 24 procent! Skillnaden får sägas vara blygsam i förhållande till de brösttoner som används i debatten.

I går, torsdag, presenterade Vänsterpartiet sitt budgetförslag. De vill, som väntat, inte sänka bolagsskatten. Dessutom vill de avskaffa Rut-avdraget och "skapa" 100 000 nya jobb genom diverse "satsningar". Bland annat genom att bygga nya hyresrätter, anställa fler i skolan och andra "samhällsnyttiga investeringar".

Det finns givetvis goda skäl att diskutera de olika oppositionspartierna många olika förslag, men helhetsbilden är betydlig intressantare. Oppositionen må leda i opinionsmätningarna men mer splittrad än vad den är nu har vi sällan sett. Att hitta en gemensam plattform i det moras av förslag som socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister har presenterat de senaste veckorna är nästan omöjligt. De enda de tycks vara överens om är att regeringens förslag inte är tillräckligt bra. Socialdemokraterna sticker ut genom att åtminstone delvis positionera sig nära regeringen i uppenbart syfte att inte skrämma bort mittenväljare. En klok strategi, även om det mullras en del på LO och från vänsterflygeln.

Med två år kvar till valet är det uppenbart att väljarna bara har ett regeringsalternativ att ta ställning till.