Det är ganska lätt att le åt Greenpeace senaste tilltag då organisationen i går tisdag bröt sig in på Ringhals och Forsmarks kärnkraftverk och cyklade omkring på området iförda vita laboratorierockar. Det ser lite kul ut. För inte så läge sedan använde organisationen en fransk brandbil för att forcera staketet i en liknande aktion. Ett "stresstest" för kärnkraftsindustrin enligt Greenpeace som drar slutsatsen att miljöminister Lena Ek (C) borde stoppa alla reaktorer.

Ett uttalande som kan tolkas som att Greenpeace gärna ser att kärnkraften finns kvar, bara staketen blir lite mer svårforcerade. Eller?

Givetvis är det allvarligt, närmast skandalöst, att närmare ett sextiotal personer utan större problem kan ta sig in på två kärnkraftsanläggningar och leka katt och råtta-lek med polisen när de väl anländer. Det råder uppenbarligen en betydande brist i säkerhetstänkandet. Samtidigt kan man fråga sig vad alternativet kan vara. I en del länder hade samma försök förmodligen lett till att ett par dussin av "aktivisterna" skjutits ner under intrångsförsöket alternativt kunnat se fram emot ett decennium fängelse för terrorbrott. Så fungerar det lyckligtvis inte i Sverige och det är det förmodligen få som önskar sig det. Däremot är det oacceptabelt att så många personer med lätthet kan genomföra en dylik aktion. Där har Greenpeace faktiskt en poäng: Vad hade kunnat hända om de hade varit ute i ett betydligt ondare syfte?

Lena Ek (C) ska givetvis inte stoppa några reaktorer, även om man ibland tror att hennes parti egentligen vill det. Däremot bör hon nog ha ett samtal med landets kärnkraftsägare om säkerheten på deras anläggningar. Dessutom bör lagstiftarna fundera över vilken säkerhetsnivå som ska gälla på en svensk kärnkraftsanläggning. Nog borde det finnas områden där det krävs mer än lite påhittighet för att ta sig in.

Greenpeace pajaserier på Ringhals och Forsmark påvisar brister även om slutsatsen de drar är orimlig. Däremot var gårdagens "stresstest" en påminnelse om väckarklockan som ringt allt för länge.