Miljöpartiet går till överdrift i sin vilja att framstå som ungdomliga. Det märks inte minst i debatten om skolk. Hittills i år har 650 myndiga gymnasieelever hamnat hos Kronofogden efter att inte ha betalat tillbaka indraget studiebidrag. Det är givetvis tråkigt och en minst sagt dålig start på vuxenlivet. Men den stora frågan måste handla om att de överhuvudtaget fått studiemedlet indraget. Varför inte gå i skolan?
Det var i Svt:s Aktuellt som statistiken presenterades i måndags kväll. Inslaget varvades med en intervju med en ung man som skolkat kraftigt i flera år innan han slutligen hoppat av gymnasiet. Han uppgav som skäl till sin frånvaro att skolan inte lär ut något som man har nytta av i livet. I stället, tyckte han, borde skolan lära ut saker som "svält och fattigdom och a-kassan och försäkringskassan".
Svaret är symptomatiskt för dem som fått lära sig om rättigheter, men inte om skyldigheter. De verkar tro att ett roligt och meningsfullt arbete kommer att ges till dem när de är klara med utbildningen. Och i väntan på det kan man få a-kassa. Det är om något ett tecken på att någonting gått snett i hur vi ser på ansvar i samhället.
Svt ger dock även utrymme åt Miljöpartiet att ge sin syn på saken. Partiets ungdomspolitiske talesperson, Esabelle Dingizian, väljer att lägga fokus på skolorna och vad de gör som får ungdomar att inte gå dit. Ungdomarna måste tycka att det är roligt att komma till skolan, säger hon.
Det är en ståndpunkt som har förts fram av partiet många gånger tidigare. Men skolan är inte en fritidsgård eller ett hobbyrum - det är en plats för utbildning. Alla tycker inte att allt är lika intressant och beroende på vad man har för yrkesbana i åtanke är allt heller inte lika relevant. Därför ges man på gymnasiet möjlighet att välja en inriktning som passar en.
Men de ungdomar som tycker att man kan låta bli att gå till skolan om det inte passar har fått någonting om bakfoten. Och det är minst sagt tveksamt att det skulle vara skolans fel och det vore direkt skadligt om det var skolans uppgift att råda bot på det.
Uppfostran ska primärt inte vara skolans uppgift, utan föräldrarnas. Miljöpartiet är ofta snabbt ute när det gäller att påtala skolans ansvar men när det kommer till familjernas ansvar är det påfallande tyst. MP är i dag det parti som tydligast står för den skolpolitik som Socialdemokraterna stod för under det stora socialiseringsprojektet och som beskrevs av Ingvar Carlsson som att" skolan skall vara den spjutspets som formar den socialistiska människan".
Föräldrar ansågs inte pålitliga nog vad gällde uppfostran av barnen: Tänk om de lärde ut fel tankar och idéer? Tänk om de inte fostrade barnen till att rösta rätt?
Dessa tankegångar är inte helt oförenligt med somliga miljöpartisters världsbild. Ändamålen helgar medlen - alla medel. Certifierad personal med kunskaper i genuspedagogik och källsortering bör lära barnen rätt och fel. Det är dock lika fel nu som det var förra gången.
Låt föräldrarna ta ansvar för att uppfostra sina barn. Det finns inga som är bättre lämpade för det.