Förutsättningarna för förbundskansler Angela Merkels statsbesök i Grekland kunde på alla sätt vara bättre.

Det krävdes över 7 000 utkommenderade poliser för att hålla ordning på motdemonstrationerna. Några möjligheter att gjuta olja på vågorna fanns inte.

Merkel har av grekerna utsetts till syndabock för deras prekära finansiella situation. Mer eller mindre allt är Merkels fel och det är givetvis tacksamt för de grekiska politikerna att det folkliga missnöjet riktas norrut. Debatten i Grekland borde handla mer om hur man ska lösa krisen och mindre om att fördela skuld till dem som försöker rädda landet.

Den grekiska ekonomin har allt för länge innehållit för stora delar av korruption, ineffektivitet och allt för frikostiga förmåner. De nästan månatliga generalstrejkerna har givetvis inte hjälpt till. Oviljan att inse djupet av krisens orsaker är kanske det största hindret för en effektiv återgång till en livskraftig grekisk ekonomi.

Den grekiske premiärministern Antonis Samaras uppgav i en intervju i tyska Handelsblatt i helgen att den grekiska kassakistan är tom i slutet av november.

Statsbankrutten står för dörren på samma sätt som den gjort flertalet gånger de senaste åren. Och varje gång har omvärlden, i olika varianter, gått in med lån och räddat Grekland från total ekonomisk kollaps. I motkrav har man krävt reformeringar av den grekiska ekonomin, reformer som utlovats av politikerna, men långtifrån alltid infriats. Därav motviljan från EU och andra långivare att bevilja lån för någon längre tidsperiod.

Trion av de största långivarna, EU, ECB och IMF, sägs planera för fortsatta insatser ända fram till 2016, men mycket är oklart om villkor och förutsättningar.

Lite längre västerut kring Medelhavet väntar alla spänt på nästa besked från Spanien. Landet har tidigare fått stödlån på 100 miljarder euro och inget tycks veta när de behöver mer, alternativt inte behöver mer. Av taktiska skäl uppges den spanske premiärministern Mariano Rajoy vänta med besked för att kunna förhandla till sig bättre villkor.

Den europeiska krisen är med andra ord långt ifrån över. Eurozonens medlemsstater försöker på allehanda sätt producera mer eller mindre innovativa lösningar. Till stigande frustration hos de länder som står utanför samarbetet. Idéer om bankunioner och specialbudgetar går långt utanför de normala ramarna inom vilka man fattar beslut inom EU.

På banderollerna på Sygmatorget stod det "Merkel Get Out". Kanske skulle det stå "Tack för lånet och hjälpen".