Socialdemokraternas Stefan Löfven och Centerpartiets Annie Lööf har i normalfallet inte speciellt mycket gemensamt. Båda är förvisso relativt nyvalda på sina poster och har problem i opinionen, men där brukar likheterna ta slut. För stunden finns det dock ovanligt mycket annat som förenar de två.
Annie Lööf tycks ha ett internt miniuppror mot sin partilinje. Det mullras ute i Centersverige. Alliansen är inte bra, partiet borde bryta sig ur och gå fram ensamt i nästa val och därefter välja sida. Tankar på att bjuda in Miljöpartiet odlas i såväl Jönköping som i Uppsala. Som lök på laxen anser många att kärnkraftuppgörelsen som Maud Olofsson gjorde med de tre andra borgerliga partierna inte är bra. Många gräsrötter i partiet vill fortfarande göra grushögar av landets reaktorer, alldeles oavsett vad partiledningen ingått för avtal med de andra partierna. Dessutom tycker många att Moderaterna tar för mycket plats i Alliansen.
Om det kokar inom Centerrörelsen håller det på att koka över inom arbetarrörelsen. LO levererade i går en lång kravlista till Stefan Löfven och resten i partitoppen. Högst upp på kravlistan står kraftigt begränsade möjligheter att ta ut "vinst" för företag inom skola och vård. LO:s Tomas Baudin påpekar att "varje krona måste gå till det den är avsedd för". Det låter förvisso klokt. Man kan dock undra och detta kommande "vinstförbud" också omfattar företag som till exempel bygger eller underhåller skolor och vårdinrättningar? Får städföretaget som arbetar åt sjukhuset göra vinst? Eller är det bara företaget som anställer läkarna och sjuksköterskorna som inte får ha ett överskott i sin budget? Ett klargörande från LO kommer dock i december. Under tiden ska partisekreteraren Carin Jämtin gjuta olja på vågorna med en kraftfull arbetsgrupp. Löfven har som bekant sagt nej till vinstförbud tidigare.
Både Lööf och Löfven har således en viss, potentiellt stigande, press på sig internt. Förklaringen är förmodligen ganska basal. Det går inte speciellt bra för Centerpartiet eller för Socialdemokraterna. Centern ingår i regeringen, men belönas inte av väljarna för arbetet där. Socialdemokraterna har å sin sida i praktiken ännu inte hämtat sig från valförlusten 2006. Löfven har tagit en del kliv i normaliserande riktning men partiet lyfter inte i opinionen och pressen ökar från Rörelsens olika delar.
När det blåste som hårdast kring Göran Hägglund och en del till och med krävde hans avgång var han väldigt tydlig. Kristdemokraternas eventuella problem är just Kristdemokraternas. Dåliga opinionssiffror ska inte skyllas på andra partier. Jag tyckte det var en hederlig inställning från en politiker som med lätthet kunde (försöka) lägga skulden på någon annan. Varken Lööf eller Löfven skyller förvisso ifrån sig, men båda har förmodligen en del intern "smekmånad" kvar innan kritiken på allvar börjar riktas mot deras ledarskap.