Det numera ofta kritiserade X 2000-systemet utgjorde, när det projekterades på 80-talet, en listig lösning på ett besvärligt problem: dåliga spår. Egentligen gick det inte att köra snabbare på befintlig räls, men genom att låta hela tåget luta i kurvorna gick det plötsligen utmärkt.
Samtidigt finns det ett klassiskt ordspråk som säger att det inte finns något som heter en gratis lunch, eller i detta sammanhang en gratis SJ-macka. Nu sitter vi nämligen med våra gamla spår och X 2000-tåg vilka så småningom måste ersättas. Problemet är att vi inte har någon egen tågindustri längre och den internationella marknaden för lutande tåg är nästan obefintlig.
I det ljuset framstår X 2000 nästan som en civil motsvarighet till den på 60-talet världsberömda, men med tiden ganska misslyckade Stridsvagn 103 eller "S" som den populärt kallades.
Men nu har regeringen som bekant bestämt sig för att satsa på höghastighetsbanor, eller åtminstone dubbelspår. Fast mer än 250 kilometer i timmen är det inte tänkt att tågen ska gå.
Det kan i värsta fall bli ett lika stort misstag som satsningen på X 2000.
Trafikverket har nämligen undersökt kostnaderna för olika alternativ och funnit att den mest kostnadseffektiva lösningen är tåg vilka går i upp till 320 kilometer i timmen. Det räcker (nästan) för att få en pendlingstid Linköping-Stockholm på under en timme.
Nu är förstås gränsen mellan snabb- och höghastighetståg i praktiken flytande, likaså ska man inte stirra sig blind på att få ner pendlingstiden under en timme - fast i det senare fallet talar forskning för att intresset minskar snabbt med längre restider.
Om tåget går i 250 kilometer i timmen förlängs restiden till 75 minuter. Även om det naturligtvis blir kortare tid vid avgångarna i Norrköping kan det riskera en del av de positiva effekter som Ostlänken ska leda till.
Vad värre är - om systemet byggs för lägre hastigheter, riskerar man inlåsningseffekter precis som i fallet med X 2000. Framtidens höghastighetslösningar kan mycket väl bli billigare än dagens, vilket också gör exempelvis finansminister Anders Borgs (M) beräkningar av lönsamt befolkningsunderlag osäkra.
Om möjligt bör vi alltså bygga järnvägar som till en inte allt för hög kostnad går att modifiera för högre hastigheter i framtiden. Miljöpartiet har redan i dag krävt högre hastigheter på järnvägen. Med utgångspunkt från det ovan nämnda faktaunderlaget - redovisat i Svenska Dagbladet torsdag - framstår inte längre de gröna önskemålen som särskilt orimliga. Samtidigt borde det finnas förutsättningar för ett blocköverskridande samarbete.
I sammanhanget bör vi dock inte glömma dagens situation. Förutom de uppenbara problem som decennier av eftersatt underhåll skapat, går resan Linköping-Stockholm knappast under 100 minuter. Förutom övriga fördelar med dubbelspår kommer alltså även en "långsam" höghastighetslösning att gå undan.