Sverige har höga ambitioner när det gäller slutförvaringen av kärnbränsle från landets reaktorer. Kravspecifikationen är rigorös och tidskravet är att förvaringen ska vara säker i hundra tusen år. En ambitionsnivå som är tiodubbelt mot vad de flesta andra nationer räknar med för sitt kärnavfall.

Som tidigare noterats kommer anläggningen för slutförvaret att placeras i närheten av reaktorerna i Forsmark, Östhammar kommun. Alla beslut, tillstånd och prövningar är ännu inte klara men allt tyder på att det i slutändan hamnar där. Det avgörande skälet uppgavs tidigare vara att urberget där är optimalt för den aktuella metoden.

Ekot rapporterade i veckan att Strålsäkerhetsmyndigheten vill att SKB, Svensk kärnbränslehantering, ska utreda frågan vidare, bland annat vill man ha information om alternativet med ett flera kilometer djupt borrhål där man helt enkelt släpper ner avfallet och sedan fyller upp hålet. En del andra nationer arbetar med den lösningen. Även om den metoden förmodligen aldrig kommer att aktualiseras i Sverige är det kanske logiskt att man inhämtar och redovisar var kunskapsfronten är i den metoden.

Mer intressant är dock att Strålsäkerhetsmyndigheten vill ha en redovisning av de metoder som finns för att återanvända kärnbränslet. Mycket, till och med det mesta, av den energin som finns lagrade i kärnbränslet används inte innan det byts ut i de svenska reaktorerna. Vinsterna med att kunna använda bränslet mer och därmed effektivare skulle bli betydande. Ekonomiska i det kortare perspektivet och gällande slutförvaringen i det längre perspektivet. Ju mindre mängd man behöver gräva ner, desto bättre. Dessutom innebär en effektivare användning av bränslet att miljöpåverkan vid brytningen av uranet blir relativt mindre.

Slutförvaringen av svenskt kärnbränsle är som vi alla vet en kontroversiell fråga. Samtidigt är det en fråga där Sverige varit ovanligt förutseende. Finansieringen är till övergripande delar klar, testerna är gjorda, tekniken provad och man har fattat beslut om lokalisering. Dessutom har metoden med kopparkapslar som direktdeponeras
i berggrunden prövats omfattande på Äspö-laboratoriet utanför Oskarshamn.

Det är bra att Strålsäkerhetsmyndigheten efterfrågar mer information. Beslut ska givetvis alltid fattas med ett så brett och korrekt beslutsunderlag som man kan uppbringa. Framför allt är frågan om att öka nyttjandegraden på bränslet högintressant. Energisektorn befinner sig i början på en fas där landets nuvarande tio reaktorer ska bytas ut mot nya. Ett projekt som sträcker sig över flera decennier. Givetvis ska man bygga reaktorer som är så effektiva som möjligt både gällande verkningsgrad som bränslenyttjande.