Den bästa brottsbekämpningen är den som är preventiv, upplysta cykelvägar och promenadstråk, villalarm, patrullerande poliser och så vidare.
Bland det mest effektiva och samhällsnyttiga som finns är att på ett tidigt stadium avbryta en ung blivande brottslings kriminella karriär. Det är viktigare än att lösa ett inbrott även om det också är viktigt. Generellt verkar det satsas allt för lite på brottsprevention. Dessutom visar det sig att arbetet försvåras av byråkrati och stelbent lagstiftning.
Rikspolischefen Bengt Svensson och ordföranden för Sveriges Kommuner och Landsting Anders Knape skrev i går, på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, om hur det preventiva arbetet försvåras av lagstiftning. Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag genomfört ett pilotprojekt på tolv olika platser där "sociala insatsgrupper" försökt bryta en påbörjad brottslig karriär. Socialtjänst, skola och polis har arbetat tillsammans med unga brottslingar. I går avrapporterades projektet till regeringen och resultatet är intressant. Svensson och Knape nämner Linköping i sin artikel och konstaterar att av de 17 unga som ingick i projektet har tolv inte återfallit i brott. Ingen exceptionell siffra men tillräckligt bra för att förtjäna uppmärksamhet och uppföljning.
Ett av problemen under projektet uppges vara att sekretesslagstiftningen sätter käppar i hjulen för samverkan mellan social myndigheter. Lagstiftningen omöjliggör i praktiken samarbete mellan myndigheter på individnivå.
Extra svårt blir det när personerna är under 18 år.
Knape och Svensson säger sig vara nöjda med pilotprojektet och vill att försöken ska permanentas och att fler kommuner och polismyndigheter tar över.
Kommunernas engagemang framhålls som avgörande i arbetet med att bryta en kriminell utveckling.
Att stoppa utvecklingen mot ett kriminellt liv borde vara en högt prioriterad uppgift och om försöken fallit väl ut finns få, om ens några, skäl att inte gå vidare.
Dels för att hjälpa den unge och dels för dennes framtida potentiella brottsoffer. Om sekretesslagstiftningen försvårar arbetet måste regering och riksdag se över lagstiftningen. Sekretessen är ett skydd för den enskilde, men får inte bli ett oövervinnligt hinder för preventiv brottsbekämpning.
Samverkan mellan flera myndigheter för att beivra brott och upptäcka fusk har visat sig vara välinvesterade resurser. Kronofogdens, Försäkringskassans och Skatteverkets samarbete mot den organiserade brottsligheten är ett annat exempel där samverkan ger utmärkta resultat och där man efter en testperiod valt att göra försöken till en nationell strategi. Rimligen bör detta även bli effekten av det pilotarbeta som nu avslutats. Regeringen har fått en skarp metodik för brottsprevention. Använd den.