Först bytte kommunalrådet i Norrköping Bengt Cete (MP) åsikt om vindkraftssatsningen i Kvarsebo. Numera säger han nej - och står därmed på samma sida som Moderaterna. Och kommunalrådet Olle Johansson (S). Men som partier säger Miljöpartiet och Socialdemokraterna fortfarande ja.
Därefter har bråk utbrutit inom Alliansen. Vikbolandscentern tror inte på fortsatt samarbete med Moderaterna om inte oppositionsrådet Fredrik Bergqvist (M) byter åsikt. Bergqvists intresse för berguvarna i Kvarsebo väger i sammanhanget lätt för Vikbolandscentern.
Riktigt så långt går inte hans oppositionsrådskollega Karin Jonsson (C), men att hon är irriterad går det inte att ta fel på och dessutom tar hon händelserna till intäkt för att Moderaterna "inte tror på vindkraften".
Bergqvist kontrar med påståenden om att Vikbolandscentern har egna ekonomiska intressen av att vindkraften byggs ut. Sant är att dess ordförande Lars-Magnus Cederblad faktiskt är en av flera delägare i Östkinds Häradsallmänning med visst intresse av den planerade vindkraftsparken.
Det är hela är onekligen komiskt! Fast också allvarligt, åtminstone för Alliansen. På vänstersidan tycks upprördheten över den egna splittringen vara mindre, nej inte ens Cetes sidbyte leder till några våldsamheter. Det kan vara en nyttig lärdom för de borgerliga partierna och kommunalrådet Lars Stjernkvists (S) lättflummiga inställning till den egna splittringen ("ett tecken på att vi har en levande demokrati") är säkert en florettstöt som känns på borgerlig sida där konfrontationen åtminstone utåt framstår som så mycket allvarligare.
Samtidigt är detta kanske inte så konstigt. Utifrån sina respektive preferenser är faktiskt både Centerns och Moderaternas agerande rimligt!
Kritiken mot Moderaterna är fullt logisk i centerpartisternas ögon, eftersom Centern vill avveckla kärnkraften. I så fall måste verkligen andra naturvärden stå tillbaka, för att citera ovan nämnde Cederblad.
Eftersom Moderaterna har en mer positiv inställning till kärnkraften kan avvägningsfrågorna vid vindkraftsutbyggnad bli lite annorlunda. Moderaterna är inte av energipolitisk konsekvens tvingade att säga ja och amen till alla utbyggnadsplaner.
Det måste däremot Cete och alla andra radikala miljövänner, som vill avveckla kärnkraften och minska utsläppen av växthusgaser samtidigt. På sin blogg på nt.se erkänner han våndorna, men konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro.
Att det borgerliga samarbetet skulle spricka på vindkraftsutbyggnaden i Kvarsebo vore ändå bra löjligt. Kan den styrande rödgröna koalitionen hålla samman trots att inte ens de enskilda partierna är enade borde det kanske vara läge för en något ödmjukare attityd också inom Alliansen.