I den milt uttryckt upphetsade debatten kring Centerpartiets nya idéprogram, och Annie Lööfs framtid, har riksdagsledamoten Staffan Danielsson från Östergötland snickrat samman ett motförslag till extrastämman i vår. Till skillnad från programgruppens förslag handlar det om en ganska traditionell och därmed oförarglig skrivelse.
Dock borde det inte vara omöjligt att sammanjämka båda de nu aktuella förslagen till program - även om all Åsa Nisse-libertarianism naturligtvis får stryka på foten. Dessutom borde nog ett antal centerpartister fundera på om det inte är läge att dämpa tonläget något och inte yla med vargarna i den mediala dramaturgi där till och med Arlanda bevakades inför Lööfs förtida hemresa.
Danielsson har åtminstone visat att det går att vara kritisk och balanserad på en och samma gång. Det är för övrigt inte annorlunda inom försvarspolitiken.
Just nu kritiseras försvarsminister Karin Enström (M) - med all rätt - för ännu ett av sina mindre genomtänkta uttalande, nämligen att det duger gott att bara försvara Sverige under en vecka. Också Danielsson har tankar om den förda försvarspolitiken, men väljer ett relativt lågmält tonläge på Brännpunkt i svd.se.
Han konstaterar det rimliga i Överbefälhavaren Sverker Göransons varningar om bristande försvarsförmåga, likaså att Sveriges försvarskostnader i procent av BNP halverats på några decennier, så att vi numera satsar relativt sett mindre än våra nordiska grannländer. Det "talar för att försvarsbudgeten på sikt behöver öka" skriver Danielsson, som samtidigt kritiserar både Moderaterna och Socialdemokraterna för att ducka i frågan om internationellt samarbete. Huvudbudskapet blir därför att Försvarsberedningen bör analysera vårt militära samarbete inom Norden, men också med EU och Nato.
Danielsson vill stärka det nordiska samarbetet, han inser behovet av förstärkt finansiering och konstaterar Sveriges (inte minst Gotlands) strategiska betydelse i Östersjöregionen. Han har uppenbarligen idéer om hur försvarspolitiken bör utvecklas, medan vi ännu är osäkra vad Enström egentligen vill.
Som en av Sveriges största försvarsbloggare, Wisemans Wisdom, konstaterar på Newsmill förefaller det traditionellt mest försvarsvänliga partiet (Moderaterna) numera anmärkningsvärt ointresserat. Då är det förstås bättre att lämna över försvarsministerposten till något annat parti.
Om Lööf inte lyckas behålla sitt partis fulla förtroende riskerar hon att falla. Frågan är vem som i så fall ska ta över, de i debatten mest nämnda alternativen framstår (med ett halvt undantag för landsbygdsminister Eskil Erlandsson) som tidigare prövade och ratade alternativ. Staffan Danielsson framstår därmed som en möjlig "dark horse", med en framtoning som sannolikt går hem i breda kretsar.
Under alla omständigheter borde Danielsson vara ett möjligt alternativ som ny försvarsminister vid en eventuell regeringsombildning. I dagsläget finns det inget som säger att den posten nödvändigtvis måste gå till Moderaterna.