Uppdrag Gransknings program om näthatet mot kvinnor i onsdags var upprörande. Det var vidrigt att höra kvinnor läsa ur hotmejl som beskriver hur de ska våldtas och mördas.
Men ska näthatet bekämpas måste vi sluta att använda själva uttrycket. Ordet "näthat" beskriver i dag nämligen vitt skilda företeelser som olaga hot, kränkningar och obehagliga politiska åsikter. Det blev uppenbart även i Uppdrag Granskning, där mejl med kriminella hot varvades med förvisso otrevliga men lagliga mejl av typen "du är fulast i Sverige".
Problemet blev tydligt i fallet Julia. Hon frågade på H&M:s Facebooksida varför företaget säljer en t-shirt med bild på en våldtäktsdömd artist. Julia fick flera tusen kommentarer, nästan alla otrevliga och flera hotfulla. När hon polisanmälde händelsen lades utredningen ned, eftersom den hade fått brottsrubriceringen förtal. Förtal faller inte under allmänt åtal, normalt ska den förtalade själv åtala eller stämma.
Men om polisen hade insett att flera av inläggen riktade direkta hot mot Julia hade utredningen fortsatt. Detta visar på problemet med begreppet "näthat" och dess sammanblandning av helt olika företeelser: Allvarliga brott som olaga hot drunknar i mängden när de klumpas ihop med otrevligt nätbeteende i största allmänhet.
Mårten Schultz, professor i civilrätt, sade i programmet att lagen borde ändras så att rättsväsendet kan ta sig an fler förtalsbrott. Men att med skärpt lagstiftning försöka hantera att människor beter sig ociviliserat riskerar att bli ett sluttande plan, eftersom man bortser från roten till det onda: Att allt fler anser att det är okej att uppföra sig som en grottmänniska i den virtuella världen.
Mer konstruktivt vore att kalla näthatet för dess beståndsdelar och låta polisen koncentrera sig på delarna som redan är brott som faller under allmänt åtal, som olaga hot. De övriga delarna av näthatet är faktiskt ett ansvar för oss alla, i civilsamhället.
Det handlar om att fostra barn och ungdomar till att respektera sina medmänniskor och omfamna normer som hyfs och folkvett. Ansvaret är främst föräldrarnas. Skolan ska bara behöva bygga vidare på grunden som föräldrarna lägger.
Det handlar om att markera mot människor i omgivningen som brister i just hyfs och folkvett. Att inte läsa en otrevlig kommentar på Facebook och bara scrolla vidare, utan påpeka att kommentaren var otrevlig.
Det handlar också om att göra upp med kränkhetshysterin. Näthatet och kränktheten går hand i hand; den som känner sig kränkt anser sig ha ett frikort att spy vilken galla som helst över kränkaren och så blir de infama kommentarerna värre och värre i en nedåtgående spiral.
Det handlar alltså om att vara vuxen nog att ta ett eget ansvar för samtalsklimatet. Polis och rättsväsende ska hantera brott, men de kan inte göra oss till bättre, mer civiliserade människor. Det kan vi bara göra själva.
Ett samhälle som inte inser detta har större problem än näthatet.