I veckan som gick slog Jasminskolan i Norrköping igen portarna, förhoppningsvis för gott! För missförhållandena var både många och välkända, Skolinspektionen hade kritiserat skolan under nästan hela dess existens och kritiken hade dessutom varit ovanligt hård. Till sist beslutade myndigheten att stänga skolan med tvång, dessutom med omedelbar verkan.
Det senare påvisar möjligen att kritiken mot Skolinspektionen varit korrekt, att den borde agerat tidigare. En ”mjuk” nedläggning hade varit bättre.
Samtidigt riskerar Skolinspektionen kritik hur man än gör och det har dessutom inte funnits många prejudicerande exempel tidigare. Vissa föräldrar till elever på Jasminskolan har också riktat sin ilska mot nedläggningsbeslutet och från skolledningens sida har det till och med kommit anklagelser om rasism.
Det senare är naturligtvis bara trams, vilket också bekräftas av exempelvis ordföranden i Somaliska föreningen i Norrköping, Mohamed Osman på nyhetsplats i NT torsdag. ”Det stämmer inte. Det vore bättre att de erkände sina brister” säger Osman.
Att gnälla om rasism är naturligtvis ett billigt sätt att försöka bland bort korten. Vad det handlar om är helt enkelt grov misskötsel. Men också misslyckad integrationspolitik. En del av den kritik som vissa föräldrar riktar mot nedläggningsbeslutet tyder på människor som är uppriktigt överraskade eftersom de inte känt till, eller förstått, den kritik som tidigare riktats mot Jasminskolan. Kanske har de inte heller förstått hur dåligt skolan faktiskt fungerat.
Alldeles oavsett vilka avsändare som står bakom eventuell kritik har emellertid samhället ett oavvisligt ansvar gentemot en skolas elever. Härvidlag kan man åtminstone delvis hålla med Osman, som riktar kritik mot Norrköpings kommun. Enligt Osman borde kommunen inte nöjt sig med att låta Skolinspektionen sköta just inspektionen, utan i större utsträckning utnyttjat den insynsrätt kommuner i dylika fall har – inte minst eftersom Jasminskolan varit en de skolor som mottagit störst stöd i kommunen i form av strukturpengar.
I viss mån håller kommunens skolchef Mats Olsson faktiskt med om den kritiken. Samtidigt kan den minnesgode tänka på att kommunen inte var förtjust i att skolan fick rätt att starta verksamhet från första början. Vissa skulle rentav gå så långt som att ta de händelserna som intäkt för att enskilda kommuner bör ha större möjligheter att säga nej till friskoleetableringar.
På den punkten bör man dock vara försiktig så att man inte slänger ut barnet med badvattnet. Bristerna på Jasminskolan har varit så anmärkningsvärda att de nästan saknar motsvarigheter. Och om kommunerna får större möjligheter att stoppa friskolor finns det risk för vad som i praktiken skulle vara ett kommunalt missbruk. Att kommuner säger nej av ideologiska skäl eller därför att de vill slippa konsekvenserna när barn i kommunala skolor går över till friskolor.
Händelserna påvisar dock, nästan övertydligt, behovet av inte bara skärpta kontroller utan framför allt rappare sanktionsmöjligheter när en skola missköter sig. Jasminskolan borde stängts tidigare.