Något oväntat har försvarspolitiken blivit en fråga som diskuteras även utanför de försvarspolitiska bloggarna och på försvarsutskottet.
När det började vet vi med säkerhet. Kring årsskiftet när ÖB Sverker Göranson i Svenska Dagbladet levererade kommentaren att försvaret kan försvara Sverige i ”en vecka”. Även en del försvarspolitiskt mindre intresserade fick förmodligen morgonkaffet i vrångstrupen. En vecka! Och då syftade ÖB dessutom inte ens på hela landet utan en specifik punkt.
Den givna frågeställningen var givetvis: får vi inte mer försvar för våra årliga runt 40 skattemiljarder? Tydligen inte, är svaret och något förvånande tyckte bland andra försvarsminister Karin Enström (M) att vår beredskap var god. En hel del håller förmodligen inte med om att en handfull dagar är tillräckligt.
Enveckas-försvaret var dock bara början. I vår har det rapporterats om hur incidentberedskapen, bland annat förmågan att skicka upp stridsflyg för att övervaka annan makts flygverksamhet i närheten av vårt luftrum, inte håller måttet. När Ryssland övade med tungt bombflyg över Östersjön fick de göra det utan störning från svensk sida. Dessutom har kunskapen om hur Ryssland satsar betydande resurser på att rusta upp sin militärmakt ökat. Bland annat i debattboken Kalla Kriget 2.0 av riksdagsledamoten Mats Johansson (M).
Med bakgrund av detta är det inte förvånande att det folkliga stödet för ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato ökat, som Svenska Dagbladet rapporterade om i veckan. Från relativt blygsamma 23 procent av befolkningen till 32 procent. Motståndet har samtidigt minskat. Från 50 procent till 40 procent. Allt sedan en liknande mätning gjordes 2011. Nato har större stöd bland män än hos kvinnor, 42 procent respektive 22 procent. Sett till de största partierna är var fjärde socialdemokrat för ett medlemskap och varannan moderat. Det sistnämnda partiet har ett principbeslut för medlemskap i Nato, men har inte drivit frågan på länge. Folkpartiet, med partiledaren Jan Björklund i spetsen, hymlar inte om vad de vill. Sverige bör vara medlem i Nato.
Att opinionen ökar för ett svenskt medlemskap i Nato är således logiskt, även om det är en beskedlig bit kvar tills en majoritet står bakom Alliansen. Dessutom följer Nato-opinionen ungefär samma logik som kärnkraftsopinionen. Små rörelser över tid och sedan fullt utslag när något händer. Skulle Ryssland ge sig ut på militära äventyr i närområdet lär stödet för Natoanslutning öka. Om inte lär ÖB:s nyårshälsning snart falla i glömska. Ändå visar utvecklingen under våren att opinionen kan påverkas i rätt riktning. Försvarspolitiken har blivit folklig och då har det folkliga stödet för Nato ökat. En bra början.