Den 18 juni i år lanserade Statens medieråd en rapport som har kartlagt våldbejakande och antidemokratisk extremism på internet. Uppgiften har varit att undersöka hur olika extremistmiljöer ser ut. Fokus har legat på högerextremister, av rapporten att döma nazister, vänsterextremister eller så kallade autonoma och islamistiska extremister. Alla tre extremism-grenar anses vara våldsbejakande och hylla våldet som en del av kampen, men rent demokratifientliga bedöms endast islamismen och de nynazistiska miljöerna vara. De vänsterextrema – autonoma – grupperna bedöms agera med antidemokratiska medel, men att ha demokratiska mål i sikte. Det är inte sant.
Det verkar som att ett klassiskt misstag upprepas, nämligen den naiva tron att vänstern vill allas bästa. Kommunismen sägs vara en fin tanke, som tyvärr inte fungerar i verkligheten. Inget kunde vara mer fel. Det är en usel tanke, som av nödvändighet måste hindra människors strävan för att skapa ett bättre liv. Ingen individ kan tillåtas göra mer – eller mindre – än en annan, ty då skulle jämlikheten offras. Därför måste de svaga och oförmögna piskas på, samtidigt som de initiativrika och innovativa slås ner. Oavsett om det blir ett envälde eller fåvälde som styr, kommer proletariatets diktatur aldrig kunna erbjuda mer än gråt och tandagnisslan. Och för de som motsätter sig – ond, bråd död.
Detta avfärdas naturligtvis av vänsteraktivister, som ibland bisarrt nog försöker skylla på kapitalismen för problem i forna kommunistdiktaturer. Trots att det enda ekonomiska system som kunnat hantera ett demokratiskt styrelseskick är just kapitalismen.
Oavsett hur mycket den autonoma vänstern hävdar sig stå på det förtrycka folkflertalets sida är de inte demokratiska. De tror sig nämligen ha ett moraliskt tolkningsföreträde som ger dem rätt att i sin kommunistiska kamp använda våld för att attackera meningsmotståndare. Bilden är att de endast angriper fascistiska extremister, men även många liberala och konservativa har hotats till livet eller fått sina lokaler sönderslagna. Företrädare för det lilla libertarianska partiet Liberala Partiet blev misshandlade i Eskilstuna 2012 och i somras dödshotades medlemmar i Fria Moderata Studentförbundet efter en aktion som ifrågasatte fackens strejkrätt.
Dessa klart antidemokratiska metoder kan inte skiljas från antidemokratiska mål: De växer ur samma mylla. De rörelser som, när fredliga medel att nå politisk förändring finns, väljer våldets väg kan aldrig litas på i demokratiskt hänseende. Det finns goda skäl att varken jämställa eller jämföra nazister, vänsterextremister och islamister. Men det är heller inte nödvändigt. Vänsterns mål är klart och tydligt: Den parlamentariska demokratin ska väck. Det är skäl nog att kallas antidemokrat.