I veckan fick vi reda på att Ryssland genomfört ytterligare en offensiv militärövning med flyg över Östersjön. Tilltänkta mål var Litauen, norra Polen och Blekinge.
I början av oktober stoppade Ryssland också all import av litauiska mejeriprodukter, med förevändningen att de inte höll acceptabel kvalitet ur hälsosynpunkt.
Därtill har ryska statstelevisionen sänt program om vad som ”egentligen” skulle ha hänt i januari 1991 under befrielsen av Litauen. Felaktigt påstås att de 14 personer som dog när sovjetiska styrkor tog över TV-tornet i Vilnius dödades av litauerna själva. Allt detta har hänt ungefär samtidigt. Är det en slump?
På bekvämt avstånd med Östersjön emellan är det svårt för oss i lugna Sverige att förstå hur det är att bo granne med en diktatur. För litauerna är dock trassel med Ryssland en del av vardagen, och just nu mer än vanligt.
Just nu är nämligen Litauen ordförandeland i EU och en av de frågor som de baltiska staterna tillsammans driver intensivt är det ”Östliga partnerskapet”. Politiken går ut på att erbjuda några av de före detta sovjetrepublikerna förmånliga handelsavtal i utbyte mot att man genomför demokratiska reformer – Armenien, Georgien, Moldavien med flera.
En nyckelstat är Ukraina och det är framför allt detta land maktkampen handlar om.
Ukraina var en gång i tiden en del av det kejserliga Ryssland och därefter en del av Sovjetunionen. Sedan 1991 är det ett eget land, men har haft täta band kvar till Ryssland. Utan Ukraina vid sin sida kommer Ryssland inte att kunna återta sin roll som stormakt. Om Ukraina låter sig lockas av det Östliga partnerskapet, vänder landet sig västerut. Lojaliteten mot Ryssland byts mot en lojalitet med Västeuropa och Ryssland förlorar i makt.
Det är därför som Litauen har hamnat i centrum för rysk utrikespolitik. Förhoppningen är att förhandlingarna med Ukraina ska haverera.
Men har då detta någon relevans för oss i Sverige? På grund av arvet från neutralitetstiden tänker vi svenskar ofta att andra länder får klara sig själva. Men tänker man så utgår man från en kartbild som inte har uppdaterats på 20 år. Vi är redan indragna i det regionala maktspelet.
I detta spel använder Ryssland alla medel, allt från ekonomi och kultur till militära maktdemonstrationer. Det är så auktoritära regimer agerar, med misstänksamhet och bufflighet.
För svensk del har vi kunnat notera att det betyder ökad militär övningsverksamhet i Östersjön. Det är ingen slump att Ryssland övar en skenattack mot F17 i Ronneby. Det är med denna flottilj som bas Sverige (eller Sverige och Nato i samarbete) ska undsätta Litauen om en militär konflikt utbröt. Sverige har förvisso aldrig lovat att bistå Litauen militärt, men de ryska militärstrategerna kan självklart inte chansa på att Sverige skulle förhålla sig passivt. Sverige är ju trots allt Natos främsta partner.
Den ryska pressen mot Litauen är den del av dragkampen om Ukraina. Litauen är ett grannland till Sverige. Östersjön är ett litet hav och på dess västra strand bor vi. Det är så Litauens sak blir vår oavsett om vi själva vill det eller inte.