Den som är gammal nog att minnas förhandlingarna mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov på 1980-talet kanske känner igen begrepp som ”Pershingrobotar” och ”medeldistansmissiler”. 1987 undertecknades ett avtal mellan USA och Sovjetunionen där man kom överens om att avveckla alla dessa typer av kärnvapen.
Nu i veckan fick denna fråga överraskande ny aktualitet när det visade sig att Ryssland med all sannolikhet har bestämt sig för att ignorera detta avtal och har börjat utveckla nya medeldistansmissler. Uppgifterna kommer från amerikanska utrikesdepartementet och gjordes kända av New York Times.
Någon ny kapprustning står inte för dörren, det finns ingen risk att kalla kriget kommer tillbaka, däremot kan denna nyhet tjäna som en påminnelse om hur viktigt det är att hålla koll på relationen USA–Ryssland.
Svensk försvarsdebatt handlar om hur vårt Sverige ska kunna försvara sig med en väldigt liten försvarsmakt. Det är en uttalad policy hos oss att vi förväntar oss hjälp av Nato. Natoländerna i sin tur räknar med uppbackning av USA, som är ryggraden i alliansen och som står för den allra störst delen av kostnaderna.
Inte minst de länder som gränsar till Ryssland och dess allierade Vitryssland räknar med USA som den yttersta garanten för sin frihet. Man litar mer på USA än sina grannar inom Nato.
Många av dessa länder skulle säkert önska sig att USA uppträdde med mer fasthet gentemot Ryssland. Men vad de inte tänker på är att USA har många andra problem att hantera i förhållande till Ryssland där kärnvapenfrågorna bara är en i raden.
USA är också beroende av att ha goda relationer med Ryssland på grund av Afghanistan och Kaukasus. USA försörjer sina trupper i Afghanistan via Ryssland eftersom försörjningsvägarna söderut stundtals har varit blockerade av Pakistan. Ryssland i sin tur har problem med växande terrorism i Kaukasområdet och USA bistår med kompetens för att bekämpa denna.
USA vill därtill också tillsammans med Nato bygga upp ett missilförsvar i Europa. Tanken är att det ska kunna stoppa kärnvapenrobotar som avfyras från Iran. USA ser gärna att Ryssland är med på detta, men Ryssland har inte låtit sig övertygas, utan menar att missilförsvaret endast handlar om att stärka USA:s makt på Rysslands bekostnad.
Lägg därtill problematiken med Syrien. Inbördeskriget i Syrien har utvecklats till en osannolik häxkittel där konflikten kan sprida sig till både till Irak och Turkiet. Det är en högt prioriterad fråga för USA att få lugn i Syrien och Ryssland är en allierad till Assad-regimen.
Sammantaget gör detta att USA inte kan spela ett så tufft spel mot Ryssland som många av dess Natoallierade tänker sig. Och detta gäller även Sverige. Sverige är visserligen inte ett Natoland, men också vi har alltid räknat med USA som den yttersta garanten för vår säkerhet. Så var det under kalla kriget och så är det än idag. När vi nu dagligen diskterar svenska försvarsmaktens storlek och den ryska upprustningen kan det därför vara värt att tänka på att räddningen inte alltid kan vara att vi ska ringa till Washington om det krisar. Vi kan behöva göra något själva också.